Archive for juli, 2005
100% Lynch-stämning
**Varning Ironi på hög nivå**
Incident #1
16:27 en hund springer över vägen
16:27:30 Någon hämtar kikaren för att kolla vad som händer
Incident#2
Tanten i affären:
-Nämen hej *piiip* har du skaffat dig en ny fru?
- Nej, det är min dotter som är hemma på besök…
- Nej, det tror jag inte på. Har du en dotter?
Jag, lite förolämpad: – Ser jag ut och vara så gammal?
Tanten:-Jag tror *piiip* har skaffat sig en fru.
Jag är mållös. [Ser jag så jääääkla gammal ut? Å andra sidan är det här populärt att gifta sig med unga kvinnor som talar utrikiska]
Jag är i skogen. Granarna vajar i vinden likt Twin Peaks. Jag är isolerad. Inskränktheten jagar mig likt jason vorhees och jag är livrädd. Jag kommer ju trots allt härifrån…kommer jag att flytta hit när jag bildat familj? Bara för att det är ”bra för barnen”? Tycka att ”allt finns ju här” (posten, hotellet med sin pub, ica, pizzerian, blomsteraffären..) ”varför ska man bo någon annastans? Eller ens resa till nästa socken? Jag fick i går veta att ”de däringa *piiiip* de är minsann släkt med alla”. Jaha. *puuuh*Tur att man inte ingått äktenskap med någon härifrån byggden!
Undrar om jag ens kan uppdatera bloggen härifrån…sitter på ett 56k modem, men det är störningar i telefonlinjen så det går bara med en tredjedels hastighet. *skrattar lite hysteriskt och nervöst för mig själv*
Det finns EN bra sak med det här huset: Tv1000! Här ska ses film! I stora lass! Vad den än må vara ska jag bannemig sitta där! Haha
White Oleander
Gårdagens matiné var Vit oleander med det lysande framtidshoppet Alison Lohman, som vi sett i Matchstick Men och Big Fish. Denna drama film handlar 15-åringa Astrid och hennes dominanta och feministiska mamma Ingrid (Michelle Pfeiffer). Hela tillvaron ställs på kant Ingrid mördar sin pojkvän och hamnar i fängelse. Astrid kommer till det ena trassliga fosterhemmet efter det andra samtidigt som hon försöker förstå sin mamma och sin omvärld. Detta är en mycket bra film om identitet och att gång på gång bli sviken av vuxenvärlden. Detta allvarliga och djupa manus är mycket välspelat och det blir aldrig för sentimentalt eller tråkigt. Det får bli fyra krumilurer.
Vi hatar Bruckheimer/Bay-klubben
Nej, jag tycker inte det! Även att jag klankar ner på kommersiellt skräp så fyller det också en funktion. Skräck och Action har alltid varit anklagade för skräpkultur och pekats ut som syndabockar för omoraliskt beteende. Men det är lika viktigt i filmens utveckling som Lynch eller Bergman, skräck eller komedi. Allt bidrar på något sätt! Det är många gånger som action-genren och även skräck utvecklar tekniken som sedan används av våra kult-filmare. (Tycker jag…) Alla genres har sin tjusning även om vi alla har vår favorit ;). Yvonne Leffners bok ”Skräck som fiktion och underhållning” tar upp det här fenomenet, och det finns många mer bra böcker där ute på ämnet- ifall det finns fler överpretentiösa som mig som vill läsa massor om det… ;)Jag gillar filmer som sätter igång en process i mig- en film som inte tar slut när rulltexterna kommer…en film som utmanar mig och mitt sätt att tänka. Det gör kanske inte explosioner och schablonmässigt upplagda manus- men de fyller en annan funktion: vare sig jag vill titta på dramaturgin, klipptekniken eller pragmatiken. Jag kanske bara – just då- vill ha ytlig underhållning speltiden ut.*Går och kollar på ”The Rock”…*
Galenskap!
Hur skriver man en recension om en film som officiellt inte släppts än? *s*
Filmen börjar med att våra huvudpersoner anländer till sin egen filmvisning, och de gör det på sitt eget typiska vis. Jag tycker att filmen står sig ganska bra mot serien, dock inte de mest klockrena avsnitten. Filmen följer samma slags humor och de långsökta parallellerna är kvar, till min förtjusning! :) Det var 83 väl spenderade minuter och jag skrattade många gånger. Tre krumilurer är därför lite snålt….fyra kanske är för mycket…det har förekommit bättre avsnitt…
*Unofficial*
Poolhall Junkies (vs Rounders)
Efter sedvanligt dividerande om vilken film som skulle förgylla vår afton stannade det vid Poolhall Junkies. Filmen handlar om biljard, pengar och biljard. Och självklart att man inte ska försöka vara någon som man inte är bara för att andra vill det. Man ska göra det man känner är sin grej, även om det inte har högt anseende i de välbärgade kvarteren.
Till en början är filmen skamligt lik Rounders (som sågs häromdagen.) Huvudkaraktären är hängiven åt att spela, gärna för pengar, han har ett förhållande med en rik flicka som studerar till jurist, och som inte accepterar spelandet. Vissa repliker känns direkt kopierade ur Rounders. Poolhall Junkies har dock ett högre tempo och är mycket mer underhållande än den ganska mörka Rounders som visserligen har ett mer mångfacetterat och kanske mer hållbart manus, men som är mycket tråkigare. I Poolhall Junkies är det rakt på sak, även att vi vet vad som kommer hända händer det direkt, istället för att dra ut på det i en enda lång plåga. En stor skillnad mellan filmerna är det mycket mer muntra slutet i Poolhall Junkies.
I huvudrollen som Johnny Doyle ser vi Mars Callahan, som också skrivit och regisserat filmen. Jag tror han själv är en duktig biljardspelare som en gång drömde om att bli proffs ;). I en av birollerna ser vi Christopher Walken-som är lika bra som alltid: Han kan ha den minsta rollen i filmen men vars karisma ändå tar över duken. I en nyckelroll som Johnnys bror Danny ser vi Michael Rosenbaum, ett ansikte som känns väldigt bekant, men som är väldigt svårt att placera. Inte så konstigt visar det sig. Han spelar nämligen Lex Luthor i ”Smallville”: ett program som tycks visas jämt på alla kanaler när man minst anar det. Även han gör en helt ok insats.
Jag tycker att Poolhall Junkies är mest underhållande och bäst i sin helhet. Rounders plågade mig mest, kanske för att Matt Damon inte levererar lika bra som Mars Callahan. Kanske för att jag inte är något hängivet fan av varken poker eller biljard. Rounders kanske går mer på djupet och för den riktigt invigde kanske den är mer matnyttig. Betyget får bli detsamma för båda filmerna: men för en noob som jag- då är Poolhall Junkies mindre pretentiös och således mer sevärd.
Poolhall Junkies
Rounders