Flimrigt.se

**Varning Ironi på hög nivå**

Incident #1
16:27 en hund springer över vägen
16:27:30 Någon hämtar kikaren för att kolla vad som händer

Incident#2
Tanten i affären:
-Nämen hej *piiip* har du skaffat dig en ny fru?
- Nej, det är min dotter som är hemma på besök…
- Nej, det tror jag inte på. Har du en dotter?

Jag, lite förolämpad: – Ser jag ut och vara så gammal?
Tanten:-Jag tror *piiip* har skaffat sig en fru.

Jag är mållös. [Ser jag så jääääkla gammal ut? Å andra sidan är det här populärt att gifta sig med unga kvinnor som talar utrikiska]

Jag är i skogen. Granarna vajar i vinden likt Twin Peaks. Jag är isolerad. Inskränktheten jagar mig likt jason vorhees och jag är livrädd. Jag kommer ju trots allt härifrån…kommer jag att flytta hit när jag bildat familj? Bara för att det är ”bra för barnen”? Tycka att ”allt finns ju här” (posten, hotellet med sin pub, ica, pizzerian, blomsteraffären..) ”varför ska man bo någon annastans? Eller ens resa till nästa socken? Jag fick i går veta att ”de däringa *piiiip* de är minsann släkt med alla”. Jaha. *puuuh*Tur att man inte ingått äktenskap med någon härifrån byggden!

Undrar om jag ens kan uppdatera bloggen härifrån…sitter på ett 56k modem, men det är störningar i telefonlinjen så det går bara med en tredjedels hastighet. *skrattar lite hysteriskt och nervöst för mig själv*

Det finns EN bra sak med det här huset: Tv1000! Här ska ses film! I stora lass! Vad den än må vara ska jag bannemig sitta där! Haha

White Oleander

Gårdagens matiné var Vit oleander med det lysande framtidshoppet Alison Lohman, som vi sett i Matchstick Men och Big Fish. Denna drama film handlar 15-åringa Astrid och hennes dominanta och feministiska mamma Ingrid (Michelle Pfeiffer). Hela tillvaron ställs på kant Ingrid mördar sin pojkvän och hamnar i fängelse. Astrid kommer till det ena trassliga fosterhemmet efter det andra samtidigt som hon försöker förstå sin mamma och sin omvärld. Detta är en mycket bra film om identitet och att gång på gång bli sviken av vuxenvärlden. Detta allvarliga och djupa manus är mycket välspelat och det blir aldrig för sentimentalt eller tråkigt. Det får bli fyra krumilurer.

No comments