Flimrigt.se

Nedbäddad under det obligatoriska täcket ger jag mig in i Hayao Miyazakis Princess Mononoke. Då jag tyckte mycket om Spirited Away såg jag även fram emot denna. Det är med blandade känslor jag nu ska försöka reda ut filmen. Spontant så är den mer spännande än den sistnämna, det finns ett bättre driv i filmen…å andra sidan så är den inte lika magisk. Bortom alla otroligt välgjorda animationer och spännande karaktärer så kunde jag inte hjälpa att hänga upp mig på ett par tydliga teman i filmen. Huvudkaraktären Ashitaka har dödat en demon (från väst) och ‘ondskan’ från demonen har tagit hans högra hand, han måste nu resa från öst och möta ondskan i väst innan den äter upp honom och dödar honom. På sin väg kommer han till Irontown, där utvinner de järn för att kunna tillverka vapen. De vill använda dessa vapen för att kunna döda ‘The spirit of the forest’. Irontown är en enda stor ‘kvinnor-kan’ orgie där den envisa Eboshi regererar. Till sin hjälp har hon en skock lika envisa kvinnor som finner nöje i att förnedra männen i staden. Feminismen styr Irontown alltså. Budskapet är följdaktligen: ondskan i väst kommer att förgöra oss om vi inte möter den, där är människor besatta av att regera och att äga, materialismen är boven, feminismen likaså. De är beredda att förgöra naturen vi lever för att nå ‘flest prylar eller makt när han dör vinner’. Förstör vi skogen- förstör vi livet. Dock så skildras även djuren i skogen också som envisa bestar med sina intressen först, de ligger på samma skala som människorna. Ashitaka blir som en medlare dem emellan- han har sett ondskan och vad den gör. Detta budskap är klart som korvspad och jag kan inte annat än att hålla med! – Fast jag är från väst själv.Förutom alla övertydligheter med politiska budskap är det en bra spännande story med fantastiska animationer. Inte riktigt lika bra som Spirited Away- men det kan inte bli färre krumilurer.

Princess Mononoke

I söndags var det dags för mig att lösa in en av de ‘biokuponger’ jag fick i födelsedagspresent. Heeeeeela sommaren har jag väntat och väntat och väntat och äntligen så kom filmen med stort ‘F’ hit! (Med originalröster!!!) Det är inte lätt när en favoritregissör släpper ny film, man blir lätt överumplad av förväntningar. Den här gången var det länge sedan jag såg Tim Burtons ”Big Fish” och ribban låg högt inför hans nya film om chokladen och fabriken. Jag blev dock inte besviken, filmen har en vacker sammansättning av färger, dialog, och välkomponerad men enkel musik. Inte minst mycket bra skådespeleri- speciellt av Johnny Depp. Han tar fram en smått galen, humoristisk och cynisk-men fullkomligt logisk- Willy Wonka. (Vi får förklaringen i filmen…) Jag läste en artikel där det antyddes att Depps tolkning av Willy Wonka skulle vara en parodi på Michael Jackson- vilket han naturligtvis förnekade. Och jag tycker att det är lite väl långsökt att föra ihop karaktärerna- Wonkas underligheter kom ju till först ;), Jackson kanske har plagierat wonka? (haha) (Det är nog bara tillfälligheter att Michael Jackson inte heller tilläts att vara barn). När Burton skildrar Charlie och hans familj som lever ett fattigt liv där de bara äter kolsoppa ger han deras liv samma ingridienser som Wonkas: humor, cynism och små galna incidenter. Detta kanske är en av anledningarna till att Charlie och Wonka förstår varandra- plus att de är barn båda två ;). Eftersom filmen är baserad på en barnbok har den sin sensmoral men vi vuxna får vårt vi med. Den saknar dock något- den känns lite ‘platt’ och den lämnar inte den där speciella känslan som jag vill att en fem-krumilurers film ska. Vad filmen gör- är att den gjorde mig så ‘äkta’ glad och lycklig. Det räcker nu att jag lyssnar på något ur soundtracket för att jag ska få ett leende på läpparna. Den här filmen kommer definitivt att stå i min hylla när den släpps på dvd!Snälla snälla snälla översättare….sluta översätt namn!!!! En karaktär i filmen heter ‘Joe’, det står ‘Johan’ i texten, ‘Charlie’ Bucket; ‘Kalle Spann’ det är en idiotförklaring av publiken, jag bryr mig inte om hur ung den förväntas vara- barn är inte dumma i huvudet bara för att de är barn.Jag hoppas (oscarjuryn har ju iofs svikit) förr- att Burton och Depp får var sin nominering..

Charlie and the Chocolate Factory

Jag ber alla mina trogna läsare så mycket om ursäkt för min brist på bloggande. Det har varit killer-schema i ett par veckor nu. Förra veckan levde jag för Jönköpings Filmfestival och det är just vad denna post kommer att handla om! I allmänhet var det en mycket lyckad sådan! Invigningen gick smidigt och det var massor med människor. Detta innebär också de sedvanliga lite halvkonstiga ”Svenssons” som skäller ut biljettförsäljarna för att det är slutsålt och att de varit dumma nog att köra 45-min utan att ta reda på detta innan. Det är så synd om dem!!! Ja…vi borde släppa in dem för det!!! *s*Men nu till filmerna:

Premiärdagen avsade jag mig rätten att se filmerna för att hjälpa till med försäljning och arrangemang. Dag 2 sållade jag mig till Folkets bio för att se den österikiska/Tyska thrillern Hotel med förfilm. Hotel är en intressant film på många sätt, den var snyggt filmad och nyskapande. Roliga tidshopp, tyvärr så blir det ett anti-klimax på slutet och man lämnas med en känsla av: ”jahaja…det var det”. Förfilmen Blå himlen blues gick rakt in i mitt hjärta. En ursnygg historia berättad till musik av Thåström. Underbart animerat och klockrent rytmiskt och filmiskt.

Hotel

Blå himlen blues

Dag 3 gick jag förväntansfull till biografen Fokus för att se Järn 3:an som nyligen blev utnämnd till världens bästa film. Det är koreanska Kim Ki-duk som här är i sitt absolut esse. En film som förmodligen inte har längre manus än en A4 sida (de säger inte så mycket) lyckas han förmedla alla känslor man kan. Kvar blir en behaglig lycka och ett leende på läpparna- trots filmens allvarliga tema.

Järn 3:an [orig. Bin-jip]

Dag 4 hade jag tänkt att se massor med filmer, jag kände mig jättetrött så jag bestämde mig för att vila till kvällen. Jag hade fått i uppgift att presentera min favoritfilm och det var jättenervöst, det får väl vara godkänt för att vara första gången. A Tale of two sisters var lika bra som vanligt, om inte bättre!

A Tale of two sisters [Orig. Jangwha, Hongryeon]

Dag 5 hade jag återigen skrivit upp mig som personal, men lyckades ändå sitta i salongen under den franska Kärlek tur och retur. Den blev en rejäl besvikelse, den saknade driv och känsla. Den saknade den där gnistan som gör att man blir intresserad och vill se mer. Festivalen avslutades med kortfilmstävlingen- publikpriset, massor med bra kortfilmer!

Kärlek tur och retur [Orig. 5*2]

Nu ser jag fram emot den härliga bio-hösten med massor av bra filmer på biograferna! :D
Hör av mig snart igen!