Flimrigt.se

För filmälskare!

Archive for oktober, 2005

Animerad Action!

oktober 30th, 2005 | Category: Animerat, Explosioner och sånt, Komedi, Recension, Spännande

Äntligen äntligen var det dags! Med biljetterna i min ficka och spänd av förväntan gick jag för att köpa taco chips med ostsmak och en pepsi max. Klockan var strax innan 18 när jag klev över tröskeln till Royal. Jag blev förvånad över den ganska folktomma foajén. Det brukar vara fullt med folk som vill köpa godis och biljetter. Det visade sig vara ganska lite platser sålda till premiären av Wallace and Gromit: Varulvskaninens förbannelse. Ganska skönt och vi hade de bästa platserna i mitten mitten med extra plats för benen. Inte för att jag behöver det men andra i mitt sällskap var mycket tacksamma över platsvalet ;).

Jag vill börja med att säga ett par ord om kortfilmen som visades innan: Titeln har totalt halkat ut ur mitt minne…men typ ”Madagaskar Pingvinerna: i *nånting nånting om julen*”  ”The madagascar penguins in a christmas caper” ;). Väldigt underhållande och finurlig. Jag ska definitivt se Madagaskar!!! Pingvinerna är verkligen organiserade ;).

Nu till filmen. Jag är mycket förtjust i Nick Parks alla verk. Hans karaktärer är roliga för stora och små och filmerna blandar genialiskt in samhällssatir och filmreferenser. Det senaste filmen som handlar om Wallace och Gromit är inget undantag. Vi möter den ostälskande uppfinnaren Wallace och den egentliga hjärnan i sällskapet; hans hund Gromit. Här har de ett företag som på ett ‘humant’ sätt hjälper byn att hålla alla kaniner i schack så de inte äter upp grönsakerna. En dag får byns präst ett oväntat besök vid offerbordet…

Vi ”gamla” Wallace and Gromit fans blir inte besvikna. Det är en spännande engagerande story som har allt: två hjältar (lite av batman och robin…), en bov, en ‘crowd’, en vacker och rik flicka och naturligtvis kärlek. Inte att förglömma massor av action!! Som alltid är rekvisitan väl genomtänkt och lite finurlig något som ger en extra dimension till filmen och som gör att man smälter av skratt i stolen. (I stället för att bygga ett miniflygplan används t ex ett flygplan från en karusell, och man måste stoppa i pengar för att det ska fungera). Jag kommer aldrig glömma Gromits kombinationslås till växthuset ;). Alla roliga dubbeltolkningar av ord är givna. Skaparen av Lady Tottingtons klänningar ska verkligen ha en eloge! I en scen ser hon ut som en morot i nästa som en majskolv. Kanske något vi får se på röda mattan i mars?

Jag blir lika fundersam varje gång jag ser en ‘modern’ animerad film. Förutom figurerna: förstår verkligen barn filmerna? (Nu ser jag iofs inte Nick Parks filmer som barnfilmer, men biograferna verkar göra det…) 90% av allt som är kul är ironi av det vuxna samhället.

Hahahaha en karaktär heter PC Mackintosh

Wallace and gromit in the curse of the were-rabbit
betyg5

No comments

Autumn in New York

oktober 29th, 2005 | Category: Drama & Livsöden, Kärlek, Recension

Nästa film i min filmfestivalen blev ”Autumn i New York”, ett sorgset drama med Richard Gere och Wynona Ryder. I en liten biroll ser vi också Jill Hennessy från ”Jordan Rättsläkare”. Gere spelar en välbärgad kvinnotjusare som möter den vackra Charlotte som visar sig vara hjärtsjuk- och 26 år yngre. En ganska klassisk love-story. Trots att filmen är ganska förutsägbar så är den gripande och man lämnar sitt gamla jag vid ‘play’. Den behandlar dilemman som alla någon gång brottas med- de svåraste frågorna. Och sorgsen var den, jag grät sammanlagt 4 ggr. Som tur var får vi inte ett applåderande kladdigt Hollywood slut utan regissören löper linan ut. Kvar har vi skön filmupplevelse- en som förändrar och går på djupet.Både Richard Gere och Wynona Ryder är övertygande i sina roller. Wynona gör det hon är bäst på- en djup men ung (kanske även naiv) förälskad kvinna och Gere är trovärdig som kvinnotjusare.Regissören här är Joan Chen, som vi senast såg som Josie Packard i Twin Peaks. Här visar hon att hon även kan regissera- och jag hoppas hon gör det fler gånger.Autumn i New York
betyg4
No comments

Stenansiktet, Demoner och Förhäxad

oktober 29th, 2005 | Category: Explosioner och sånt, Recension, Spännande
Idag kände jag för att bekanta mig lite extra med Keanu Reeves (aka Stenansiktet) och hans värld som demon-deporterare. Han spelar John Constantine som har en ‘gåva’ att se demoner. Om de inte följer reglerna- skickar han tillbaks dem till helvetet- trots att detta rubbar balansen mellan gott och ont på jorden.
Det är en ganska typisk historia: himmel och helvete möts på jorden, vi möter de klassiska figurerna balthasar, gabriel, jävulen etc. Vi får lite bibliska referenser, lite tillägg och missförstånd till dessa och kvinnan i filmen som fått det passande namnet ‘Angel’ blir pånyttfödd genom att hamna i en pool (dop) (i Los Angeles ;) ) får agera ‘frälsarens’ moder…osv osv… Trots att vi sett det innan var filmen mycket bättre än väntat. Det var underhållande. Är man dessutom road av kampen mellan det onda och goda och intresserad av bibliska/demoniska/övernaturliga/själsliga så är den inte så tokig alls. Trots att om man- som sagt- sett det innan ;).Keanu gör sin vanliga insats- inte totalt värdelös men han är ju inte världens bästa skådis direkt. I rollen som Lucifer ser vi vår egne Peter Stormare. Jag är skeptisk. Det känns som om det inte var en jättebra idé.

Constantine
betyg3

No comments

Remake heaven eller remake hell?

oktober 24th, 2005 | Category: Otäckt, Recension
Ja…frågan är vart nyversionen av ”The Amityville Horror” hamnar? Ja, en sak är säker, Hollywood hamnar snart i remake hell för alla remakes de hittar på. Nu ska de göra om den fantastiska filmen ”The Wicker Man” (Christopher Lee, Britt Ekland) från 1973. *FY PÅ HOLLYWOOD* Jaja, tillbaks till saken (The Amityville horror,): Bilden är från originalversionen!
Historien bygger på verkliga händelser om familjen Lutz och deras erfarenheter av ett hemsökt hus. Originalfilmen -som kom 1979- är för oss svenskar mer känd som ”Huset som gud glömde”. Jag minns att den gick rakt in i hjärtat när jag såg den. Nu var det drygt 12 år sedan , och känner mig lite osäker inför att jämföra de båda. Det kändes i och för sig som om jag såg den gamla filmen, när jag såg den nya. Men några få undantag.De två föräldrarna i familjen är otroligt konstigt castade. I originalfilmen är de ett medelålderspar som nyss funnit varandra efter tidigare äktenskap. Tillsammans har de tre barn. I nyversionen ser de ut att vara i 25-årsåldern, med tre barn (den äldsta sonen runt 10-11 år). Födde hon honom innan puberteten själv?? Det tappar trovärdighet. George Lutz (Pappan) framställs som mycket mer aggressiv och det tar inte lång stund innan man börjar dra paralleller till ”The Shining”. Den autentiske George Lutz har kommenterat att han inte riktigt gillar hur han framställs i den nya filmen. Jag gör inte det heller- det är en hårfin gräns som passeras.Som jag minns original versionen är det mer en ’spökhistoria’, i 2005-produktionen känns effekterna mer kommersiella och kryddade. Det hade inte skadat att tona ner vissa saker, utan att för den sakens skull göra filmen mindre otäck. Influenser från den asiatiska skräckfilmsvågen syns också. Huset är- om jag inte missminner mig- lite tillbyggt i nya versionen.Jag måste erkänna att nyversionen var underhållande och mycket bättre än väntat. Jag tyckte den var helt ok faktiskt, de har behållt den klassiska känslan av huset som härskare genom snygga grodperspektiv, den klassiska husgaveln mm. Jag ifrågasätter dock starkt varför man måste göra en remake på en film som redan är bra? Visst är tekniken bättre i den nya än den gamla, men jag tycker ändå den var onödig…trots detta blir det ett snällt betyg. Det funkar. De som inte sett versionen från 1979 kommer nog gilla denna.

The Amityville Horror
betyg3

No comments

Vad blir den för Dig?

oktober 14th, 2005 | Category: Drama & Livsöden, Komedi, Kärlek, Recension

Fredag. Softish. Nervarvning.
7.1 på imdb.
Existentiell komedi.
Det verkade bra…
I heart Huckabees är kvällens analysobjekt:

Naomi Watts (alltid varit lysande…), Jude Law (jag är nu köpt…var skeptisk först…), Dustin Hoffman, Lily Tomlin, Mark Wahlberg (underskattad) och inte minst Jason Schwartzman drar alla sitt lysande strå till stacken och lyfter denna udda film. Av David O. Russels tidigare filmer har jag bara sett Three Kings och den rann väldigt snabbt av mig. Men det gör inte den här: I Heart Huckabees är bra därför att den har ett på ytan roande manus men har många underliggande frågeställningar som förmodligen inte lämnar någon oberörd. Hur den berör- det är nog upp till varje individ, men den rör där det behövs röras om. Jag tänkte inte någon gång på hur filmen var klippt, vilka kamera vinklar som användes eller vart musiken började och slutade- uppmärksamheten var helt uppslukad i historien- någon som inte händer särskilt ofta vid filmtittande nuförtiden. Man skrattar och gråter samtidigt- en känsla av harmoni finns kvar. Ungefär som i Adaptation eller Eternal sunshine of the spotless mind.

Filmen berättar sig själv, i Dig.

I Heart Huckabees
betyg5

1 comment