Flimrigt.se

Ja! Äntligen Lördag! Efter att ha ägnat en stund i sängen åt läsning kändes tiden inne för helgens första film. Turen kom till ”Lemony snicket’s A series of unfortunate events”. En saga om tre syskon som förlorar sina föräldrar i en brand och blir skickade till den ena konstiga ”släktingen” efter den andra. Omständigheterna kring föräldrarnas bortgång och kopplingen till de nya förmyndarna visar sig snart vara mer komplicerad än de först trott. Den uppfinningsrika Violet, hennes beläste bror Klaus och den bitska lillasystern Sunny hamnar i den ena livshotande situationen efter den andra, och det visar sig snart att de inte kan lita på någon. Filmen har en gotisk känsla á la burton men känns också inspirerad från Sonnenfields skapelser (Men in black), och det är också den senare som producerat filmen. En skojig detalj är att filmen känns helt tidlös, överlag så känns det som att den utspelar sig någon gång ”förr i tiden” (*s*) men vid flera tillfällen pratar de om ”ni kan nå mig via telefon eller fax”, i nästa scen kör de bilar och har kylskåp. Detta ger ytterligare en till filmen och känslan att vad som helst kan hända. En komisk detalj är att de översatt Sunnys gurglande baby-ljud till ”riktigt språk” mha textremsor. I rollen som Count Olaf ser vi Jim Carrey, en roll som nästan känns skriven för honom…(så är nog inte fallet dock…) Carrey visar att han är mästare på att använda sin kropp och på så sätt hitta de egenheter som skiljer karaktärerna åt. Meryl Streep gestaltar en även för henne passande karaktär. De tre barnen spelar bra och jag tror vi kommer att se mer av dem i framtiden! Det är svårt att betygsätta denna film, den var bra men jag har svårt att motivera varför den skulle nå upp till en fyra…men samtidigt känns tre för lite. Det är en härlig och inspirerande saga för stora och små med humor och ironi som kommer av tragiska händelser. Jag känner mig snäll idag…

Lemony Snicket’s A series of unfortunate events

Film #2 igår blev kändistäta ”King of new York” med Christopher Walken, Laurence Fishburne, Wesley Snipes, Steve Buscemi och David Caruso. Filmen handlar om Walkens karaktär Frank som nyligen frigiven gangster återintar gatorna i New York och kampen mot polisen. Det hela känns mycket förutsägbart och storyn är tunn. Konflikten Frank- polisen – andra gangsters, känns inte tillräcklig för att ta handligen framåt. Walken spelar bra som vanligt, men det kan inte rädda filmen. Gillar man gangsterfilmer i New York så gillar man den säkert- trots att det gjorts förr- många många gånger.

King of New York

Söndagskvällen avslutades med en dotter som tog med sin pappa på bio- presentkortet han fick i julklapp ;). Utbudet på SF är lite skralt just nu och den filmen jag trodde min pappa skulle uppskatta mest var ”Wallander: Mastermind”. Klassisk handling: polisen jagar en mördare som tagit en av de egna som gisslan. Ska de hinna i tid?

Har aldrig varit någon stor fan av svenska thrillers men den här tycker jag är sevärd -trots att den är svensk. Där kom det igen!! Mastermind är spännande och välspelad (bortsett från statisterna) Johanna Sällström som spelar Wallanders dotter tycker jag är värd en eloge. För genren klassiska grepp används hej vilt och olite överdrivet ibland detta görs att stämningen byggs upp- men det gör också att filmen blir förutsägbar. Det tog inte lång tid att räkna ut vem som kommer råka illa ut och vem mördaren är. Ibland känns dialogen lätt patetisk och amerikaniserad. Som repliken ”Jag borde ha sett det komma”, detta känns inte som något vi skulle säga utan som en direktöversättning från engelskan. Ibland blir man som publik också skriven på näsan och vi får samma förklaring repeterad flera gånger. Nog för att de flesta i publiken var runt 50 snåret men de föddes väl inte igår? Nä det får bli ett medelbetyg här!

Wallander: Mastermind

Vi befinner oss i vad som verkar vara en ganska närliggande framtid. Folk verkar vara klonade till höger och vänster och för att undvika inavel finns det det en regel: code 46, den gör att föräldrar måste kolla så att de passar ihop innan de får skaffa barn. Det är också omöjligt att resa utan speciella tillstånd. Filmen handlar om William som jobbar för staten och ska utreda en härva där förfalskade resetillstånd delats ut, han träffar Maria som han blir förälskad i…vi träffar också på diverse virus, bl a ett ”sympati-virus” som william använder i sitt jobb.En planlös och tråkig film. Filmen i stort sett där den började och karaktärerna känns som de inte rört sig en mm från ruta ett. Det är svårt att förstå vad regissören Winterbottom vill ha sagt med dessa onödiga 92 minuter. Det är inte heller mycket till kemi mellan Tim Robbins och Samantha Morton. Musiken är iofs mycket bra å andra sidan och klippningen är ok, men det kan inte rädda detta sci-fi romantiska spektakel. Det känns som ett försök att efterapa mästerverket ”Eternal sunshine of the spotless mind”- mmmmm lycka till nästa gång!!!!!Code 46

Igår blev det Bill Murrays senaste film ”Broken Flowers” som myspys. Efter senaste tidens blodfrossa (Creep, Dawn of the dead, Cursed, Red Eye mfl) så kändes det skönt att inte se upptuggade tarmar eller lemmar som ramlar av. Filmen handlar om Murrays karaktär Don Johnston- måste vara specialskriven för honom- som är en avdankad Don Juan och filmen inleds med att hans nuvarande flickvän lämnar honom. I samma stund får han ett rosa kuvert där någon påstår att han har en 19 årig son som kan vara på väg åt hans håll. Detta och grannen som är något av en ”csi-wannabe” får honom att ge sig ut på en lite resa där han försöker få reda på vem som är mamma till den eventuella sonen. Filmen är lite smårolig med en ganska tung underton, men man ler lite på smilbanden då och då. Mycket bra skådespelare. Soundtracket är en viktig del i de stundtals ganska utdragna scenerna. Det känns som om det gjorts förr. Det känns som om Murray borde få en helt annan typ av roll. Utan träningsoverall och ungkarlslya. Jag har ett slags hat/kärleksförhållande till slutet av filmen men tycker att den i det stora hela är sevärd, trots ganska platt story och en murray som har hakat upp sig.

Broken Flowers

Nu ser vi fram emot ett riktigt bra filmår! David Lynch nästa projekt ”INLAND EMPIRE” (ja det ska vara med stora bokstäver!!) har ju premiär!!