Flimrigt.se

Lördagsfilm blev denna helgen Hostage (2005) med Bruce Willis i huvudrollen. Jag förväntade mig en typiskt action/thriller á la willis, men jag fick mycket mer. Första delen var som väntat- lite klyschor och Willis spelade sin typiska småcoola roll. Sedan händer något- handlingen blir mer och mer komplex, ‘bad guys’ dyker upp till höger och vänster och det finns fler dramatiska trianglar än jag kan räkna. Willis får det riktigt knivigt och gråter!! Jag tror aldrig jag har sett honom göra det! Kort och gott- Regissören Florent Emilio Siri har gjort en innovativ (det nya inneordet…) och mångbottnad gisslanhistoria som är väldigt spännande. Willis överträffar sig själv men jag vill även lyfta hatten för Ben Foster i rollen som Marshall och som kanske gör den absolut bästa prestationen. Han är så psyko att jag inte kommer våga gå ut på flera dagar.

Hostage

Vi går vidare med avsnitt #2 i serien som jag såg så sent som igår. Det handlar om en ung student som flyttar in i ett 300 gammalt hus. I huset bor också hyresvärden, en gammal man som ber och dunkar huvudet i en stol och en mamma med ett barn. Han börjar ganska omgående drömma skrämmande saker och upptäcker snart att verkligheten och drömmarna går ihop. För att inte förstöra er upplevelse väljer jag att inte skriva mer om handlingen. Jag tycker även detta avsnitt är välgjort och är även den bra castad. Jag var vid flera tillfällen lite smårädd- men jag blir å andra sidan rädd och stressad av allt nuförtiden. Slutet höjer betyget. Regissören är Stuart Gordon som jag inte hört talas om innan igår. [harkel] Jag upptäckte dock förnärmat att han gjort kultfilmen re-animator (som jag inte sett ännu…) och att det även var han som gjorde fortress, sci-fi filmen från 1993.

Masters of Horror #2- Dreams in the witch-house

Showtime har producerat en skräck-serie som består av 13 55-minuters avsnitt filmade av olika skräckfilms-mästare. Det första avsnittet är filmat av Don Coscarelli som redan 1979 fick kultstatus med sin tredje film Phantasm, sedan dess har han i princip ägnat sig åt uppföljare till denna. År 2002 kom dock höjdarfilmen Bubba ho-tep: en skräckkomedi där husguden Bruce Campbell spelar Elvis, som nu befinner sig på ett ålderdomshem. Men nog om det! Förra året kom Coscarelli tillbaks och gjorde det första avsnittet i Masters of horror: ”Incidents on and off a mountain road”. Handlingen hoppar fram och tillbaks i tiden och har en ganska djup underliggande ton; allt som händer har en mening för morgondagen. Regissören leker också med tanken att allt inte är som det verkar vara, att utsidan kan bedra. Monstret i skogen kanske inte är det värsta monstret trots allt, det kan vara personen bredvid dig. Två kvinnors öden möts och får tillsammans erfara det mörka som hägrar vid vägen. Det är snyggt filmat, klippt och skådespelarna är jättebra. Lite små-otäck på sina ställen. Ett par petitesser som inte känns så trovärdiga men jag har en känsla av att Coscarelli vill ha det så. En sevärd kortfilm som underhåller mer än bara speltiden.

Masters of Horror #1- Incidents on and off a mountain road

Takedown är baserad på verkliga händelser [läs: automatiskt bra!! ;)] och berättar historien om hackaren Kevin Mitnick och hans flykt undan F.B.I. Filmen är en bra skildring av hackern som inte växte upp, (även kallad ”The lost boy of cyberspace”) och hans tillvaro runt händelserna som gav honom ett antal år i fängelse. Bra skådespelare och anspråkslöst filmad- vilket är en förutsättning eftersom det är händelserna och personskildringarna som är i fokus. Mitnick frigavs år 2000 och har sedan dess skrivit ett par böcker om konsten ”hacking”, spelat sig själv i en tv-serie och startat ett företag som inte helt förvånande specialiserat sig på internet-säkerhet. Han har även spelat data snille i ett avsnitt av ”Alias”, där han för övrigt bara fick använda låtsasdatorer. Han har genomgått ett 12-stegs program för sitt ”datorberoende”.

Takedown

Jag kom igår kväll tänka på en film jag såg för ett par år sedan men som fortfarande sitter fastetsad på näthinnan. Filmen är May (2002) och handlar om en ung kvinna som haft svårt att hitta vänner ända sedan barnsben. Detta har gett henne en gnutta psykiska problem och hennes bästa vän är en inglasad docka. May har [pga detta] även svårt skilja på dröm och verklighet- något som bekräftas när hon träffar amatör-skräckfilmaren Adam. Hon tycks också gilla blod…Filmen påminner i mångt och mycket om ett slutprojekt från filmskolan- det finns vissa brister. Dock så har May en speciell känsla och en äkthet som gör att man vill se den igen och igen. Det är inte bara en skräckfilm med halvtaskigt manus utan en mångfacetterad story där huvudkaraktären stegvis drivs mot galenskap- den är på sitt sätt väldigt vacker. Regissören heter Lucky McKee och jag vet inte mycket om honom mer än att han på senare tid har gjort avsnittet ”Sick Girl” i tv-serien ”Masters of horror” (13 skräckfilmare har gjort varsin episod á 60-minuter), jag återkommer när jag sett det! Enligt IMDB har han också nyligen regisserat en film med titeln The Woods som handlar om mystiska händelser i en skog belägen vid en privatskola för flickor. I rollen som May ser vi Angela Bettis som bland annat hade en biroll i Girl Interrupted. Hon hade också huvudrollen i Tobe Hoopers re-make på Toolbox murders. Bettis gör här en underbar personifiering av bregreppet ”freak” och erbjudandena borde haglat över henne efter den här filmen.

May

Idag har Sveriges cineaster fått en väldigt tidig julklapp och om det skulle finnas ett nobelpris (hahaha nu kommer jag bli idiotförklarad) för tv skulle kanal 5 få det! Jag och många med mig har mailat dem och uttryckt sitt missnöje över att ingen svensk kanal kommer att sända Oscargalan, tack vare detta har de beslutat sig för att köpa in den- trots att det är dyrt- som en service för sina tittare. SVT SE OCH LÄR!!!! *muttrar nåt om public service och skandaler och skattepengar och om hur svt favoriserar sporten och…och…och…och…och allt det där….*Nu ska jag skriva ett hyllningsbrev till Kanal 5!!! :DI övrigt kan jag meddela att jag nu kommer att ta steget fullt och och bli en renodlad filmblogg: inom kort kommer sidan att genomgå en profilering och få ny url. Mer info kommer!

*Räcker upp handen* Jag vet!!! Han signade avtal med disney och gör nu skräckfilmer för barn. I The haunted mansion spelar han det inkomsttokige mäklaren som väljer arbetet före fru och barn. Han tvingas dock prioritera om när de hamnar i klorna på Master Gracey och förbannelsen över herrgården. En klassisk spökhistoria om paret som aldrig fick varandra och brudklänningen som fortfarande väntar på att bli buren. De tu ska återförenas inom kort…delar drag med Tim Burton’s corpse bride Ganska underhållande och spännande även om man råkar vara ett vuxet barn. Jag skulle nog inte låta mindre barn se den dock, känns lite för otäckt. Men 11 år och uppåt kanske ;). Visst är historien väldigt förutsägbar och klassisk men filmen är välproducerad och bra castad och effekterna känns påkostade. 11 åringen i mig får sätta betyget:

The haunted mansion

Jaha då var det dags igen. Ännu en japansk skräckfilm blir ‘offer’ för det faktum att amerikanska filmmakare har slut på idéer. I det här fallet har man lyckats hitta en miljö som känns nästan identisk med den i originalet (Honogurai mizu no soko kara, 2002) till och med lägenheten de bor i ser likadan ut. Huvudkonflikten som sådan är densamma som i den japanska förlagan men sen tar likheterna slut. Den långsamma starten som bygger upp stämningen är helt borta, i USA gillar man tydligen att gå rakt på sak: Man har skrivit in mycket mer konkreta förklaringar och hittat på egna bakgrunder till karaktärerna [läs: oh nooo alla måste ju förstååå!!]. Detta gör att mystiken försvinner med minst 98% och därmed försvinner det mesta som är otäckt i originalet. Det är inte mycket som lämnas till fantasin, filmen pratas nästan sönder av all dialog som ska förklara saker ordentligt. I slutscenen [Varning: spoiler!!!] när dottern får sitt hår flätat av mamman kräks jag nästan av pluttinutt. [/spoiler] Det japanska abstrakta slutet som är öppet för tolkning är här ersatt av konkret dravel. Man har också tagit bort den gula smått intressanta regnkappan och ersatt den med en röd. Den i originalet otäcka röda väskan har fått lämna scenen för en ceriserosa ”hello kitty-väska”. Varför? Filmen har dock två saker som höjer betyget en aning: Jennifer Connely och den gröna färgtonen. Den senare går som en tråd igenom hela filmen och fördjupar dess tema: mörkt grönt- ångest på hög nivå. Det är känslomässigt och estetiskt talande- väldigt snyggt. Jennifer Connely är bra som alltid och trovärdig i sin mammaroll, i bland känns det dock som om hon inte riktigt får blomma ut. Men det är hon som bär filmen.Jag hade velat ge Dark water 2,5, med tanke på att jag gav originalet 3. Det är svårt att bedöma en remake utan att jämföra den med originalet, speciellt när de stjäl en film och gör den sämre. Om jag försöker att inte jämföra filmen med originalet utan att se den som ett eget verk blir domen följande:

Dark Water (2005)

Honogurai mizu no soko kara (2002)

Jag är inte helt emot remakes- men varför göra en remake på en redan bra film? [läs: för att japanska abstrakta illustrationer av själsliga 'issues' inte kan tolkas av engelsktalande personer?]

Tillägg: Japanska ungar ÄR läskigare…

JA!!! Vi gör en film om två heterokillar på en gay-kryssning och så stoppar vi in så många gay-klyschor och gay-skämt som det går! (Även om de passar in eller inte…) Fast vänta, det räcker inte! Vi tar ett svenskt solbadar-lag med Victoria Silvstedt i spetsen och så låter vi dem bryta på tyska också…det blir kul!! Eller….inte alls??? Jag hade otroligt låga förväntningar på denna film, väntade mig låg humor. Ändå lyckades den inte nå upp till de förväntningar jag hade!

Boat Trip