Flimrigt.se

Jaha då var det dags igen. Ännu en japansk skräckfilm blir ‘offer’ för det faktum att amerikanska filmmakare har slut på idéer. I det här fallet har man lyckats hitta en miljö som känns nästan identisk med den i originalet (Honogurai mizu no soko kara, 2002) till och med lägenheten de bor i ser likadan ut. Huvudkonflikten som sådan är densamma som i den japanska förlagan men sen tar likheterna slut. Den långsamma starten som bygger upp stämningen är helt borta, i USA gillar man tydligen att gå rakt på sak: Man har skrivit in mycket mer konkreta förklaringar och hittat på egna bakgrunder till karaktärerna [läs: oh nooo alla måste ju förstååå!!]. Detta gör att mystiken försvinner med minst 98% och därmed försvinner det mesta som är otäckt i originalet. Det är inte mycket som lämnas till fantasin, filmen pratas nästan sönder av all dialog som ska förklara saker ordentligt. I slutscenen [Varning: spoiler!!!] när dottern får sitt hår flätat av mamman kräks jag nästan av pluttinutt. [/spoiler] Det japanska abstrakta slutet som är öppet för tolkning är här ersatt av konkret dravel. Man har också tagit bort den gula smått intressanta regnkappan och ersatt den med en röd. Den i originalet otäcka röda väskan har fått lämna scenen för en ceriserosa ”hello kitty-väska”. Varför? Filmen har dock två saker som höjer betyget en aning: Jennifer Connely och den gröna färgtonen. Den senare går som en tråd igenom hela filmen och fördjupar dess tema: mörkt grönt- ångest på hög nivå. Det är känslomässigt och estetiskt talande- väldigt snyggt. Jennifer Connely är bra som alltid och trovärdig i sin mammaroll, i bland känns det dock som om hon inte riktigt får blomma ut. Men det är hon som bär filmen.Jag hade velat ge Dark water 2,5, med tanke på att jag gav originalet 3. Det är svårt att bedöma en remake utan att jämföra den med originalet, speciellt när de stjäl en film och gör den sämre. Om jag försöker att inte jämföra filmen med originalet utan att se den som ett eget verk blir domen följande:

Dark Water (2005)

Honogurai mizu no soko kara (2002)

Jag är inte helt emot remakes- men varför göra en remake på en redan bra film? [läs: för att japanska abstrakta illustrationer av själsliga 'issues' inte kan tolkas av engelsktalande personer?]

Tillägg: Japanska ungar ÄR läskigare…