Flimrigt.se

Detta kunde blivit så bra!! Vi grymma thrillerscener där den olidliga spänningen successivt byggs upp, där vi inte vet vem som är ond, god eller ens mittemellan. Inflikade mellan dessa scener har vi action/fighting sekvenser. De är väl bra isig, det är bara sättet de är filmade på som stör. Visst det är snyggt och häftigt- men i en annan film!!! De är filmade på ett sätt som får Matt Damons karaktär att se närmast övermänsklig ut, det är lite matrix över dem, eller varför inte turtles… ;]. Nej, dessa scener fungerar inte i filmen och inte heller går de ihop med Damon som skådespelare. Däremot passar han väldigt bra i övriga delar av filmen. Som Damons sidekick spelar Franka Potente (Spring Lola, Creep) en rastlös tjej som av en slump blir inblandad i vårt äventyr. Hon överraskar! En biroll trodde jag spelades av Eddie Murphy på speed + voiceover- men det visade sig senare vara en av skådisarna från Lost. Chris Cooper (American Beauty mfl) spelar bra som CIA-gubbe med makt, han har en av de lugnaste röster jag har hört för övrigt. De snygga för- och eftertexterna lurade mig nästan att ge den högt betyg- är man svag för grafik så är man. Förvisso underhållande- men jag sörjer, för det kunde blivit en storfilm. Synd att inte regissören valde att tona ner fightingscenerna och fördjupa spänningen istället. Misstolka inte- jag tycker fightingscenerna ska vara kvar- de fyller in funktion i skildringen av Damons karaktär- men de borde regisseras om. Slutet var…hmm..ja…Wait for part 2!!! Men vänta…den finns ju redan! Får kasta mig över den på en gång…

The Bourne Identity

Ps. såg just att denna film går på söndag kl. 21.00 i TV4

…i vårt fraggelBERG!!!
Vem minns inte tv-serien där vi fick följa de kortväxta, olikfärgade, lätt håriga och svansbeklädda varelserna som tillsammans med de hårt arbetande doozerna inte sällan stämmer upp till sång och dans i sitt fraggelberg? De lurar sig förbi gorgerna och springer till allvetande skräphögen Matilda för att få råd om de svåra besluten. De får glimtar ur människovärlden från resande farbror mac och de äter upp allt doozerna bygger: Nu ska de bli film!!! Ända till nästa år får vi vänta på ”Fraggle Rock: The movie” som kommer att regisseras av Brian Henson, son till Jim Henson (skapare av både fragglarna och mupparna). Det låter lovande så långt! Fragglarna kommer att åka på äventyr till rymden, ett tema som flimrigt dock är lite skeptisk till. Kan det bli bra att flytta fragglarna ur sitt berg? Kan man lyckas med ett tema mupparna redan har utforskat? Vi avvaktar med spänning!

En av de mest spännande kommande filmerna i år är filmatiseringen av det snygga och otäcka datorspelet Silent Hill. Spelet har onekligen speciella miljöer och att lyckas med dessa på film utan att göra alla fans besvikna känns modigt. Filmen regisseras av Christophe Gans som även gjort ”Le Pacte des loups” (Vargarnas Pakt), ett för flimrigt orosmoln på himlen. Detta orosmoln bleknar lätt bort vid en titt på trailern, av den att döma kan detta bli hur bra som helst. Det känns stundtals som om man hoppat in i spelet! Filmen verkar väl-castad: Favoriten Debra Kara Unger (Crash, Hotel Room), Alice Krige (Sleepwalkers), Radha Mitchell (Finding Neverland), Sean Bean (National Treasure) mfl. I USA har Silent Hill har premiär den 21 April men jag har inte sett något datum för Sverigepremiär. Är det någon som vet när och var den går upp i vårt ibland bio-glömda land?

Ta gärna en en titt på trailern och deras site.

Marc Forster- som även gjort Monster’s Ball och Finding Neverland- tar sig här an en drama/thriller av till synes psykologisk karaktär. Här kan Donnie Darko och kanske även Lynch ta ett steg åt sidan (jag menade naturligtvis inte det där…) för här talar vi om issues med tid och dimensioner. I början vet man inte riktigt vad som hänt innan vad, vad som är verkligt eller om karaktärerna är galna allihopa. Det dröjer dock inte länge förrän man kommer på vad som händer och filmen tappar då lite av drivet. Det är väldigt snyggt klippt, alla övergångar är genomtänkta och imponerande men det är inte så att de bara finns där eller tar över. De smälter in i filmen som helhet samtidigt som de har en mening. Effekterna ger stundtals gåshud. I huvudrollerna ser vi Naomi Watts, Ewan McGregor och Ryan Gosling. Den senare är fantastisk i rollen som konststuderande med issues, Naomi Watts är bra men har en ganska nedtonad roll. Ewan McGregor: Hmm. Ja…alltså jag tycker han är tråkig. Han är inte dålig- men han saknar det där lilla extra. Han försvinner i filmen- särskilt en film som den här. Även om filmen är en estetisk fest och storyn är helt ok så räcker det inte så långt. Storyn överraskade inte, det fanns inga oväntade vändningar….den lämnade mig när rulltexten kom…

Stay

Veteranerna Gene Hackman och Morgan Freeman möts här i en remake på den franska Garde á vue. En framstående och rik advokat blir inkallad till polisstationen för att reda ut lite oklarheter kring sitt vittnesmål angående en våldtagen och mördad ung flicka, och kopplas nu till ytterligare ett barnmord. På välgörenhetsgalan rakt över gatan väntar hans vackra och många år yngre fru. Upplägget är klassiskt: vi får veta mer allteftersom förhöret fortskrider. Filmen känns stundtals som en filmad pjäs, detta balanseras en aning med filmade sekvenser av det som berättas. Övergångarna är smarta och snygga men blir smått klyschiga efterhand, det finns ett par guldkorn som imponerar, men det hjälper inte- tyvärr. Det mesta känns klyschigt efter en stund: karaktärerna, klippningen, settingen you name it. Trots bra skådespelare kan inte filmen lyftas. Storyn är tunn och engagerar inte riktigt. Manusförfattarna tog genvägen ut och lämnade lite små luckor här och där. Någon som sett originalet?

Under Suspicion

Denna gången ger man sig på den underbara The Wicker Man från 1973. Historien utspelar sig på en liten ö utanför Scotland och involverar religiösa seder och keltisk mytologi. Filmen blandar mytologi, religion och sångnummer för att berätta om sergeant Howie som får ett anonymt brev om att en ung flicka försvunnit från ön Summerisle. Han beger sig till den isolerade ön för att undersöka fallet och möts av ett folk djupt hängivna i hedniska traditioner. Då såg vi Britt Ekland dansa naken till sin egen stämma och Christopher Lee var skenhelig otäck lord. Nu ser vi Nicholas Cage i huvudrollen som sheriff, i övriga roller Ellen Burstyn och Leelee Sobieski. Risken är att berättelsen, som nu är flyttad till en ö utanför Maine i New England, kommer att förlora magin som förtrollade oss i ursprungsversionen. Å andra sidan kan dagens effekter tillföra en mer otäck stämning.

The Wicker Man (1973)

…aka ”Den som Cronenberg INTE gjorde…”

Crash handlar, som titeln indikerar, om krockar. Inte bara fysiska, utan även kulturkrockar och hur de ofta späds på av mänskliga känslor, som till exempel rädsla och förutfattade meningar, men även av samhällsstrukturen som sådan. (Det är snarare den fysiska krocken som får karaktärerna att vakna upp.) Filmer som behandlar frågor av raskaraktär blir ofta predikande och övertydliga, men det är inte Crash. Historien berättas på ett subtilt sätt som lämnar tillräckligt mycket för tolkning för att hålla intresset uppe. Racism skildras också ofta i svarta eller vita färger men här är karaktärerna inte genom-goda eller genom-elaka, vilket gör filmen mer verklighetsförankrad och trovärdig. Det är kul att se så många stora namn (Sandra Bullock, Matt Dillon, Tony Danza, Ryan Phillippe mfl.) dela på uppmärksamheten och regissören Paul Haggis gör ett bra jobb. Som ni ser på bilden marknadsfördes filmen som ”The most provocative film of the year”. [Tystnad] Näe, det tycker jag inte att den är. Den känns anpassad för de amerikanska massorna vilket jag inte klandrar dem för, men det räcker inte ända fram. Det är något som fattas för att Crash ska bli superfilmen alla säger att den är…Det blir en svag:

Crash

Har Lynch blivit en ”sell-out”? Denna fråga dyker onekligen upp i tankarna när promo skivan ”Room to dream- David Lynch and the Independent Filmmaker” dimper ner i brevlådan. Denna DVD är producerad av avid, digidesign och softimage och handlar i grund och botten om DV-teknik och hur bra och enkelt det är för filmproduktion. Vi får se tre avsnitt: det första handlar om Lynch och hans bakgrund, en kort biografi och filmografi. Lynch berättar hur/varför han gick från tavlor och foton till rörliga bilder. För hans fans- inget nytt.

I avsnitt #2 får vi se bilder både från klipprummet med Mary sweeney och från en av husgudens inspelningar (där DV-kamera används…), Lynch talar om fördelarna med DV-teknik. Den sista delen är ren reklam för programmen från ovanstående företag där vi får en genomgång hur enkelt det är att göra film med DV. Menyerna är otroligt snygga och det är som alltid kul att betrakta ”Jimmy Stewart from Mars”- det andra avsnittet är dock det mest givande då man får en skön inblick i hur Lynch regisserar och tänker i skaparprocessen (Med DV ;)). Trots att det är en promo release där det talas mycket om teknik så får lynch med lite mer djupare insikter:

”Film to me is sound and picture moving along in time, and it’s like music, because music, you know flows through time, and there are movements and there are changes and there’s many opportunities when you play with time, stories are more often…they can be abstract, and people can still understand them, more often than not stories are pretty concrete and theres not a lot of room in them for abstractions- and I love abstractions.”
David Lynch, Room to Dream

Med mindre utrustning och tekniskt strul kan Lynch fokusera mer på berättandet- och så får han ju frihet att röka samtidigt som han filmar ;). Så tror flimrigt att Lynch sålt sin själ till djävulen? Nej, men han älskar sin konst och vill uppmuntra andra att producera och å andra sidan vill även han marknadsföra sig själv ;). DVDn kan beställas här.

Egentligen…om man tänker på det, och verkligen analyserar ordet, så måste ovanstående vara en av de fånigaste översättningarna i svensk filmhistoria! Jaja, nog om det! ;). Om man är stor fan av Burtons Batman-filmer kan man lätt inta åsikten att denna film är onödig. Jag gjorde det. Jag såg den ändå. Jag ångrade mig inte. Batman Begins skiljer sig förvisso ganska mycket från de gamla filmerna men den kör inte över de tidigare. På något sätt fungerar de i symbios med varandra. Christopher Nolan som gjorde den moderna kultfilmen Memento, ger här sin egen tolkning av seriefiguren tillsammans med lite mer fakta kring karaktärens födelse. Filmen börjar trevande för att sedan bli bättre och bättre. Resultatet blir en genomtänkt blandning av drama, humor och moderna effekter. Vissa scener ser mindre rysningar av välbehag i kroppen. Man vill se mer…Christian Bale var nog den siste jag velat se i batman-dräkten men han är fantastisk! Det bästa är dock Michael Caine- han ÄR Alfred. I nästa film vill jag dock slippa Katie Holmes tack, hon är mest tråkig och grå.

Batman Begins

Det blev en premiär på bio i helgen: V for Vendetta. Vi är i framtidens England- en diktatur där medborgarna hålls under kontroll genom censur, utegångsförbud och straff. Folket har dock en man på sin sida- “V”. Ensam tar han sig an utmaningen att utmana parlamentet och frambringa revolution. Han är en superhjälte- som är sårbar.
Jag ska vara ärlig, jag väntande mig en ganska ytlig historia med slagorden anarki och kommunism, men filmen är allt annat än just det, manuset är väl genomarbetat med en trovärdig bild av framtidens England. V for Vendetta balanserar skickligt mellan ytterligheter och publiken blir aldrig trampad på utan bilder och dialog kompletterar varandra. Det finns gott om bildsköna scener och vid flera tillfällen brände det bakom ögonlocken. Om man bortser från explosionerna så har man lyckats med snygga subtila effekter som ger rysningar ända in i benmärgen. Filmens bra casting bör noteras: Natalie Portman, Hugo Weaving och resten av huvudrollerna känns födda för dessa roller. Ben Miles som vi tidigare sett i rollen som Patrick i Coupling dyker upp i rollen som Dascomb, roligt och överraskande! (Och så slipper ni fundera på vart ni sett honom ;)). Filmen handlar inte bara om politik och hälsan hos ett undertryckt folk- den handlar om det mesta som rör oss människor oavsett plats eller skor. Dessa dimensioner vävs in i varandra i kampen på frihet. Det senare är anledningen till att betyget inte stannar vid en fyra, den här filmen skulle jag kunna se igen, och igen, och igen. (Deras fjärrkontroller är verkligen ‘universal’- de är även telefoner ;) ).

V for Vendetta