Apr 2
Cage i sitt esse
Jag upptäckte att höjdarfilmen ”Lord of War” endast fått några rader tilsammans med två andra filmer och beslutade mig för att den bör få en egen plats. Lord of war är nämligen godis både för ögat och sinnet, från ruta ett till eftertexterna. Vi får följa Yuri Orlov (Nicholas Cage) och hans resa i karriären till en av de mäktigaste och följdaktligen mest anlitade vapensmugglarna på detta klot. Väl på toppen konfronteras Orlov både fysiskt och moraliskt för sitt handlande. Balansgången mellan familjelivet och affärslivet börjar vackla och familjen där hemma undrar vad han egentligen arbetar med. Filmen är en ironisk, komisk och politiskt inkorrekt (tack för det!!) skildring med många lager. En modell för hur politiska frågor kan behandlas utan att det blir buuuuhuuuu och pekfingret åt publiken. [t ex handla med vapen är dåligt fyyyyy] Nä här handlar det om en film som med mycket bra skådespeleri, musik, klippning och ett manus som etsar sig fast på näthinnan och i magtrakten men inte minst i förnuftet. Cage visar att han kan skådespela på ”riktigt”, fast det visste vi ju redan i Wild at heart. För regin står relativt okände Andrew Niccol- han har tidigare mest ägnat sig åt att skriva manus (senast ”The Terminal”). Jag hoppas dock han intar stolen och megafonen fler gånger!
Lord of War
17 Comments so far
Comment form
Jag tänkte skriva att det var lite orättvist att kalla Niccol relativt okänd, sedan kollade jag in hans resumé på imdb. Hade ingen aning om att han gjort så lite.
Det är förresten underligt jag inte sett Lord of War ännu. Har den hemma, Andrew Niccol behövde bara göra Gattaca för att bli en favorit (och manuset till The Truman Show är ju inte fy skam) och Nicholas Cage har visat en hel massa gånger att han kan agera. Han verkar bara föredra att göra filmer som kräver att han använder så lite av den där talangen som möjligt. Vilket är väldigt synd.
Så. Varför har jag inte sett Lord of War ännu? Skäms på mig!
Eller jag kan ha haft en aning om att Niccol gjort så lite, men jag är bra på att glömma vad jag vet, och när jag upptäcker det på nytt blir jag lika överraskad som första gången. Tills jag upptäcker att jag redan visste det. Då blir det mycket förvirring.
Min stackars hjärna får arbeta oerhört hårt ibland.
Haha jag fungerar likdadant…hjärnan är bra långsam att få upp informationen ibland ;) Jag kände också igen hans namn men sen när jag kollade in imdb så kändes det tunt….Gå och se Lord of War nu! :]
Ja, Cage har visat flera gånger att han kan skådespela…vi får hoppas att han i framtiden undviker manus som ”Face/off” *s*…men han tycks välja bättre och bättre manus nuförtiden!
Om man kollar på imdb, och förutsätter att det stämmer någorlunda, känns hans framtiden rätt varierad. Vilket är trevligt, jag har inget emot dom hjärndöda rullarna, jag var t ex barnsligt förtjust i National Treasure, så länge det trycks in en och annan med gnutta intelligens emellanåt.
Men du gillade inte Face/Off? Kom igen! Riktigt lyckad action med för genren oförsämt smart manus, och en av få (vissa skulle säga den enda, och jag skulle inte hålla med, men inte heller lägga ner för mycket energi på att argumentera emot) bra filmer Woo fått ur sig sen han lämnade Hong Kong.
Nu fick jag lust att se om Hard Boiled också. Gah! Så mycket film, så mycket TV-serier, så lite tid!
Jag ÄLSKAR National Treasure! I mitt tycke är den bättre än Indiana Jones och kan knappt bärga mig efter tvåan….*s*. Jag håller med dig, en liten gnutta intelligens ska vara med, hey…en annan favorit är ju the rock ;). Men generellt är det kul att driva med genren! ;)
Jo Woo brukar kunna…jag vet inte varför jag inte gillar face/off…jag tror bara hela idén kändes så osannolik och ogenomförbar att resten av filmen inte gick att kolla på…Men jag kanske skulle ge den en andra chans!
Jaa! Dygnet borde vara 36 timmar….så man har 12 timmar extra för film och tv ;)
Fast för att vara så osannolik känns det ändå som om den är förankrad i verkligheten. Det finns en, vad brukar det heta, pseudo-vetenskap som fungerar för mig. Men! Även om den inte fungerar för dig, borde det kanske vara en mindre detalj, eftersom det är effekterna efteråt som är det intressanta. Såväl deras agerande, som den psykologiska effekten. Blandat, förstås, men ett rejält kok stencool action :)
Jag vet inte, det är möjligt att jag ger filmen lite för mycket cred, men det var en av mina absoluta favoriter väldigt länge. Nu har jag inte sett om den på flera år, det börjar väl bli dags för det.
Håller nog med dig om NT, åtminstone till viss del, att det är en bättre film. Fast jag vet inte om jag tycker den är bättre än Indiana Jones. Å andra sidan har jag ingen stark känslomässig koppling till Indy, som många pojkar har, så kanske. Ah, en intressant frågeställning, på min ära – och dagens kommentartema är omtittar! :)
Okej, nu var den sedd. Jag störde mig lite på mängden voiceover, på ett vis kändes det som om filmen aldrig riktigt kom igång (eller i alla fall inte på väldigt länge), och det borde ha gått att lösa på bättre vis. Men det är också mitt enda aber och jag kanske kommer över det vid en omtitt. För filmen i övrigt var verkligen alldeles förbaskat tokbra, och gav mer kalla kårar än de flesta moderna skräckfilmer, speciellt när jag insåg att jag faktiskt hejjade på den här mannen som är en planschpojke för några av människans värsta sidor.
Filmmakande när det är som bäst – mer Andrew Niccol åt folket!
=) kul att du gillar den! Jag håller med, man får verkligen sympati för honom…mycket bra film. Jag tänkte aldrig på mängden voice-overs, kanske var jag förtrollad av allt annat, jag får se om den och återkomma med det!
Men tycker du att det är en modern skräckfilm eller skrev du bara fel?
Har du något filmtips för mitt soffliggande idag?
Ironiskt nog störde jag mig aldrig på voice-overs förrän jag såg Adaptation, på grund av den lysande användningen och totala dissningen av v/o:s där.
Ingendera, angående skräckfilmskommentaren. Jag menade helt enkelt att moderna skräckfilmer (okej, åtminstone amerikanska… det kanske hade varit läge att inflika en ”innan jag upptäckte de asiatiska”-brasklapp där) sällan ger en de kalla kårar de borde, eller ens klarar av att vara i närheten av lika otäcka som LoW.
Filmer som jag har i skallen just nu – filmtips är inte alltid min starka sida, utan mer fasta kriterier att utgå från :) – är Josie and the Pussycats (tidernas mest underskattade absurda satir), Serenity och vad som helst med David Cronenberg – bara slappna av och låta fantasin flyta med i DC:s skumheter.
Fast det ska erkännas, Serenity tog jag med mest för att Filmomat, till min stora besvikelse, totalsågade den och jag kom på mig själv med att undra vad Helena kan tänkas tycka om den :)
haha jag anade att det var pga av adaptation…haha jag tror den har förstört oss alla ;)…
Så du ser LoW som en skräckfilm? Det håller jag nog inte med om…om vi nu ska sätta etiketter på saker och ting ;)…men det är ju subjektivt! Vad man upplever!
Serenity har jag inte sett! Den väckte mitt intresse…recension kommer snart! Hade faktiskt tänkt att recensera Cronenbergs Crash i dagarna ;)…
Crash är long overdue för min del. Har den, men inte sett än. Skäms. Borde ta ett Cronenberg-marathon, se till hur mycket jag kan ställa till det för min egen hjärna :)
Har du sett Firefly? Det är inte vara nödvändigt för att förstå Serenity, eller ens tycka om den enligt recensioner jag läst, men det ger väl en extra emotionell dimension. Kanjagtänka. Det är svårt att vara helt subjektiv, för mig som gammalt Firefly- och Joss Whedon-fan.
Och antingen missförstår du mig eller så är jag väldigt oklar (och kolla man min historia är det senare mest sannolikt), men jag ser inte LoW som en skräckfilm. Absolut inte. Det är däremot en oerhört skrämmande film. Något de flesta skräckfilmer idag inte är. Fast dom borde, och kalla kårar var den enda kopplingen jag ämnade göra. Fast såhär i efterhand borde jag kanske lämnat skräckfilmsjämförelsen utanför ;)
När vi ändå är inne på ämnet, så säger jag som en vän, att etiketter är totalt onödigt – vad behöver man egentligen mer än bra, dåligt och osett?! :)
:) se…crash…nu….!
Inte sett Firefly, rekommenderas?
Aha då är jag med vad du menar! Håller med om att många filmer som inte gör anspråk på att vara skräckisar är mer otäcka än de som har för avsikt att vara dito. [Du talar med en gammal skräckfanatiker därav reaktionen ;) ]
Haha det här med etiketter är skojigt att reflektera över…jag har alltid varit emot dem…men samtidigt börjar jag tycka att det är bra med etiketter..för att göra saker mer begripbara…men de får absolut inte överanvändas och missbrukas!! :]
Man kan ha kul med etiketter också. Att t ex kalla Fight Club för en mörk romantisk komedi är inte fel (den har ju alla klassiska ingredienser för en rom-kom), bara annorlunda :)
Firefly rekommenderas å det starkaste. Det svider att det bara finns 14 avsnitt (inte ens en hel säsong) och att serien aldrig fick något ordentligt slut, men det är avsnitt som tål att ses om, och filmen (även om den som sagt går att ses fristående) binder i alla fall ihop en storyarc som, om serien fått leva, hade spänt över de två första säsongerna.
Och när Firefly är slut kan man alltid ta tag i Wonderfalls, som bara fick en säsong men ändå känns som en avslutad miniserie tack vare att Tim Minear, tung inblandad i båda serierna, lärt sig av erfarenheten.
Och på tal om Minear är han medskapare till The Inside, som känns lite som en blandning mellan Silence of the Lambs och Seven. Den fick också bara 13 avsnitt (kanalen FOX är inte snäll mot Timmy) och det är nog den jag saknar mest av alla.
The Inside drar dessutom igång på TV3 ikväll, 22:35 om jag inte minns fel. Se det, så ska jag se Crash :)
Filmer i all ära, det är min största kärlek, men bra TV-serier kan göra saker film inte klarar, och det görs en hel del bra TV nu, så det är ett bra klimat för oss som gillar att fly från den grå verkligheten .
Vad jag rantar på i dina kommentarer. Inte konstigt att jag glömmer bort min egen lilla blogg ;)
Haha ja etiketter kan vara kul se bara på ”Shaun of the dead” De kallar den själva för en romantisk komedi- med zombier…hahahaha bara det är hysteriskt kul…
Jag är också en tv-serie junkie…såg du revelations förresten? Ska nog blogga om den snart…
Jag såg premiär avsnittet av Criminal Minds i lördags och blev helt såld…hoppas resten av serien är lika bra!!
haha ranta på du!
Hade tänkt se Revelations, men det blev aldrig av. Upplägget lät intressant nog, fast en kombination av att ha lite för många andra serier att följa och saker som personer jag litar på sa, gjorde att jag skjöt upp det på obestämd tid. Men hey, är ditt blogginlägg om det tillräckligt positivt, vem vet vad som händer då :)
Jag såg bara Criminal Minds-piloten, och det var inte dåligt, men hade ändå inte vad som krävdes för att fånga mig. Och då är jag ändå en slyna för Mandy Patinkin, efter hans insats i den alldeles för tidigt nerlagda Dead Like Me (varför ska man alltid kära ner sig i dödsdömda serier?!). Å andra sidan så har jag hört positivt om det, och den tidigare nämnda vännen har sagt att den fungerar som ett otillfresställande subsitut för The Inside, så jag kanske ger den en chans framöver.
Problemet, som vanligt, är att det finns så mycket, och jag har en hel del gamla serier jag vill ta mig igenom. Men Mandy Patinkin och The Inside-kommentaren är svårslagna argument.
Apropå The Inside – nappt 25 minuter kvar nu..;)
Jo jag vet hur det är…det är många serier man vill se! Själv har jag det problemet också att jag måste lägga mig vid 21 för att läsa en stund innan jag somnar…följdaktligen så missar jag allt bra som går 21…(Jag skulle inte orka se slutet…).
Ja Criminal Minds var ok tyckte jag! Jag gillade stämningen i den! Lite när lammen tystnar typ…även om vissa grejer var lite larviga ”hmm vilken låt lyssnar han på när han inte kan sova…” ”Enter Sandman!” etc. *s*