Flimrigt.se

Med stressen på topp och inspirationen på noll ska jag här försöka mig på en kortrecension!

Narnia är mitt Sagan om ringen: böckerna har blivit lästa flera gånger under skoltiden och jag satt alltid fastklistrad varje jullovsmorgon för att se serien. (Den från 80-talet) Jag förstår nu Tolkien-angängarnas nervositet när de knallade iväg för att se Jacksons tolkning av historien. Lite nervöst. Men så här i efterhand kan jag säga att jag med gläjde vigde de första 140 minuterna av söndagsmorgonen åt ”The Chronicles of Narnia: The lion, the witch and the wardrobe”. Visst vissa effekter kunde gjorts bättre eller kanske hoppats över helt, men jag tycker det är viktigt att hålla målgruppen i tankarna här. (Disney-produktion). Klippningen är rena fröjden och jag tycker regissören Andrew Adamson utnyttjar film-mediet fullt ut. Musiken ger rysningar av välbehag och är 110% stämningshöjande- även den gör små övertramp här och där- men det gör inget eftersom det i övrigt är underbart! Känslan från böckerna och de gamla serierna är väl bevarade i denna nyproducering. Skådisarna är väl iofs inte jättevassa med undatag för lilla gullungen Georgie Henley som vi säkert får se mera av i framtiden. Som liten missade jag alla moralkakor som är staplade på varandra, den övertydliga symboliken gick mig också förbi: detta blev något störande i vuxen ålder, men det är grundhistoriens defekter, inte filmens.

The Chronicles of Narnia: The Lion, the witch and the wardrobe