Flimrigt.se

Lördagkväll på SVT. Det är inte ofta jag lyckas pricka in starten av en bra film av vår publik service leverantör, vilket är synd eftersom det är så otroligt skönt att se en film som den är menad att bli sedd. Jag som är kvällstrött orkar aldrig se en film som börjar 21.00, eller ens 20.00, eftersom det på reklam-kanalerna tar halva natten att se en film. Nåväl. Inlägget skulle ju handla om Kopps och inget annat ;). Det är Josef Fares sköna komedi om poliser som med lite inspiration av amerikanska action filmer och vild fantasi kompenserar sin händelselösa tillvaro. Det händer verkligen ingenting i den lilla orten där de bor och inte helt oväntat beslutar ledningen för att lägga ner distriktet. De fyra poliserna kommer då på ett sätt att hjälpa statistiken lite på traven…

Stundtals är humorn lite säregen men man skrattar ändå. Det är ju ändå något annat än de relationskomedier eller deckare som spottas ut ur svensk filmindustris löpande band varje år. Den här filmen har en själ och det ska inte straffas! Filmen gör inte anspråk på att vara djup utan roar som den ska under speltiden och man känner sig glad och upplyft efteråt. Torkel Petersson är briljant i sin mjuktuffa något medieskadade polisfigur, Sissela Kyle regerar som vanligt. Josef Fares pappa och lillebror är dock inte lika övertygande ;).

Kopps

Filmer som innehåller nördiga män i kombination med sex- eller bristen på det- blir sällan förankrade i en verklighet. Här läggs dock komiken på en ‘lagom’ nivå och Steve Carrells karaktär Andy känns trovärdig. Han är inte supernördig: inte särskilt nördig alls faktiskt. Han är en kille som bejakar sig själv samtidigt som självförtroendet när det gäller relationer, framför allt med tjejer, är i botten. Tack vare Carells skådespeleri får publiken äkta empati för honom. Dock inte de vanliga ”moderskänslorna” som regissörerna till denna typen av filmer vanligtvis vill frambringa. Carell är fantastisk.

I mitten av filmen tänker jag: ”Å snälla låt det inte spåra ur…!” Fick jag min önskan uppfylld? Nja, jo det är helt ok faktiskt. Det blir lite nerförsbacke men överlag lyckas man behålla kontakten med planeten Tellus. Jag uppmärksammar att vänner-skådisen Paul Rudd dyker upp i det mesta som produceras nuförtiden, vilket jag är glad för. Hoppas att vi får se honom i mer indie-filmer i framtiden. (Såsom Den här..) I rollen som Andys span har vi Catherine Keener som gjorde en underbar insats i ”Being John Malkovich”, och även här briljerar hon. Avslutningsvis kan jag inte hjälpa att undra om Luke Wilson hade lyckats bättre i huvudrollen…

40 Year Old Virgin