Flimrigt.se

En sak vet jag i allafall, att svart humor är inget för mig. Det känns mest fånigt. Särskilt i en  förutsägbar film om ett lik som får extraknäcka för försäkringspengar. The big white handlar om Paul Barnell (Robin Williams) som hamnat i financiellt trubbel. Lösningen hittar han hos sin bror som varit försvunnen de senaste 5 åren i kombination med en kropp från en container. Ja, på den vägen är det. Vi har en försäkringskille (Giovanni Ribisi) som vill bli befordrad och som följdaktligen desperat försöker sätta dit Barnell. Sedan har vi brodern (Woody Harrelson) som naturligtvis kommer tillbaks och vill ha sin del av kakan, och sist men inte minst killarna som liket egentligen tillhör. Den vanliga soppan är  igång. Till bifigurerna hör försäkringskillens flickvän (Alison Lohman) som försörjer sig som byns medium och Barnells fru (Holly Hunter) som tror sig lida av Tourettes syndrom. Och lika oengagerarade som filmen är skådespelarinsatserna: Robin Williams är ganska normal mot vad han brukar vara, Woody Harrelson är mest lik min lillebror, (de är otäckt lika…förutom att min bror har alla kroppsdelar i behåll inklusive hår och tänder). Alison Lohman regerar alltid men får inte riktigt plats i sin roll här, den ende som är kul att se är Holly Hunter som i vissa ögonblick får till det härligt bra som Tourettes syndrom wannabe ;).

Som sagt förutsägbart är bara förnamnet och det lockar inte till många skratt heller. I slutändan får vi en alldeles för platt Fargo-wannabe med alldagligt skådespeleri och man har glömt den innan rulltexten rullat färdigt. Snön är dock ganska fin ;).

The big white (2005)