Flimrigt.se

Kan man casta 35 stora egon i en liten smal film? Tydligen, om man heter Robert Altman och vill göra ett kostym-mysterium berättat med hjälp av tjänstefolk i en värld fylld av snobbar i 30-talets England. Välbärgade familjen McCordle har bjudit in eliten och deras pigor och betjänter för ett jaktäventyr och övernattning i sitt gigantiska hus. Vi får följa grevar, grevinnor och baronessor i det sociala spel som pågår. Vi lär känna allas personligheter och dess skelett i garderoben och klimax uppstår då husets herre blir mördad.
Gosford Park är ett smygironiskt kostymdrama med en lågmäld mordgåta där det viktigaste är att mordet begicks, inte vem som begick det. Det vimlar av bekanta ansikten filmen igenom och det är omöjligt att säga att en karaktär är viktigare än en annan, alla har sin baktanke och sina problem i det minisamhälle huset representerar. Varje karaktär gestaltas av en stor skådespelare men i blygsam skepnad: ingen gör anspråk på för mycket utrymme utan alla berättar tillsammans en historia, förmodligen något som regissören Robert Altman ska ta kredit för.
Filmen har ett ganska händelselöst tempo med mycket dialog och lever inte riktigt upp till sin genrebenämning ”thriller”-ibland säger förnuftet till och med att det är tråkigt. Samtidigt är det något som gör att man inte vill att filmen ska ta slut, Altman får en att känna det som om man är en del av tjänstefolket och således också en del av historien…man får separationsångest mot slutet och vill bara hoppa in i en av bilarna och lära känna karaktärerna mer. Konkret skulle jag inte kunna argumentera för mer än en 3:a, utifrån ett abstrakt perspektiv är den värd mer.

Gosford Park (2001)