Flimrigt.se

- långt innan Dan Browns skapelser ens var påtänkta.
Med ett lätt pekfinger-klick dök den gamla godingen ”The Prophecy” (eller ”God’s Army” som den ibland kallas), ner i min brevlåda. Jag var lite orolig att de dryga tio åren som gått sedan jag såg den sist skulle förändra min syn på filmen- en risk man alltid tar vid omtittning av gamla favoriter. Jag överlevde och sitter nu med ett leende på läpparna.

Det är krig i himlen och änglarna är inte överförtjusta i att människorna fått själar och börjat konkurrera med dem om Guds kärlek och uppmärksamhet. I spetsen för motståndsrörelsen står Gabriel som kommer till jorden för att samla själar till sin arme, något som både den gode Simon och onde Lucifer sätter sig på tvären mot. Mitt i alltihopa hamnar Thomas, en fd präst-to-be som förlorade tron sekunder innan prästvigningen. Han arbetar nu som polis och kommer över några minst sagt lustiga lik.

Trots att effekterna är mer än ok för att vara 1995 är huvudkonflikten inte mycket mer än så (ok alltså). Det som gör att jag kan se den om och om igen är ingen mindre än Christopher Walken- han är fenomenal! Filmens många oneliners kommer ur Walken med ironi och cynism samtidigt som små geniala gester gör hela karaktären komplett. Huvudet på spiken helt enkelt. En skäggig Lucifer spelad av Viggo Mortensen

Gabriel: Study your math, kids. Key to the Universe.

Catherine: Go to hell!
Gabriel: Heaven, darling. Heaven. At least get the zip code right!

The Prophecy (1995)

2 comments