Apr 8
Flygande aska och alien-monster i tv-spels-film
Silent Hill- bara namnet. Smaka på det!
Jag lovade en gång dyrt och heligt att jag skulle stå först i kön när denna film skulle ha premiär. Det gjorde jag inte. Jag hade nämligen hört att den skulle vara alldeles jättesplattig och ville inte utsätta mig för det. Jag ska sluta lyssna på ”folk”, så farligt var det verkligen inte.
En recensent från tidningen Stardust skriver att Silent Hill är lika sopig som Tomb Raider och Resident Evil. I huvudsak för att alla tre filmerna hamnar i kategorin dataspelsfilmer som saknar story. Jag håller inte med! De två ovanstående filmerna har mycket bra och engagerande manus, i fallet med den döda staden når det kanske inte riktigt hela vägen på det området, men så illa är det inte. Silent Hill har så många andra kvaliteér att det väger upp. Filmen handlar om Sharon, en flicka på gränsen till galenskap som lider av svåra mardrömmar. I sina tillstånd refererar hon hela tiden till staden ”Silent Hill” och som en sista utväg bestämmer sig hennes adoptivmamma Rose att ta dottern på en liten utflykt för att leta reda på stället. Pappan är inte överförtjust utan stannar hemma för att sura istället. På vägen till staden blir de jagade av en lokal polis och jakten får ett abrupt slut i form av krasch. Rose vaknar upp vid sin bil: det flyger aska i luften och Sharon är försvunnen. Vart har dottern tagit vägen och vad är det som händer i staden?
Det uppenbara är hur FRUKTANSVÄRT bra de fått till miljöerna och det är ju värt att se filmen enbart för det! Det känns som att bli inkastad rakt in i spelet som en osynlig åskådare. Som att spela spelet- utan att behöva slåss. (Passar mig alldeles ypperligt…). Scenografin och fotot är helt fantastiskt och det är skönt att bara suga in de vackra bilderna. Akira Yamaokas musik ger ytterligare en dimension till balansgången mellan vackert (kärleken till ett barn) och total galenskap (att mista sitt barn och slåss mot otäcka monster i en ond stad). En del kritiker till filmen tycker att den är förvirrande och inte ger några svar- med tanke på hur lite man får reda på i spelen tycker jag att den ger mer svar än vad man kan vänta sig! Det är en gemytlig liten historia där det viktiga inte är varför något händer utan att det händer.
Effekterna är för det mesta ok- men andra stunder ganska B, men inte på långa vägar så illa som regissörens tidigare verk Vargarnas Pakt. Här måste jag nog ge Christophe Gans godkänt ändå ;). Att återskapa miljöerna på det sättet han gjort förtjänar en belöning!
Finns på DVD nu!
Silent Hill (2006)

16 Comments so far
Comment form

Interesting…
Nice
Cool.
Interesting…
interesting
Cool…
Cool!
Sorry :(
interesting
Nice
Nice
Nice
Cool…
interesting
Cool!
Cool!