Flimrigt.se

John will never eat shish kebab again. En mening som kommer att förändra ditt liv. Jag lovar.

Är det någon som minns Mary från Lilla huset på prärien? Ni vet den ursöta blonda flickan med de blåaste ögonen som alltid var genomgod och generös? Skådisen Melissa Sue Andersson blev trött på helgon-stämpeln och direkt efter att serien slutat gjorde hon 1981 slasherskräckisen Happy birthday to me, där hon både visar bh:n och ser elak ut.

Andersson spelar Ginny som kommer tillbaks till sin gamla hemstad efter några års frånvaro. Hon flyttade på grund av en olycka där hon förlorade sin mamma. Det mesta av händelsen har hon förträngt. Kort efter återkomsten börjar Ginny minnas lite fragment här och där, samtidigt som en efter en i kompisgänget mördas. Har hennes historia något med gruppens förlust av medlemmar att göra?

Slashervågen fick sitt fäste på allvar året innan med dunder-hiten Friday the 13th och här kan vi väl säga att genren fördjupas en aning. Happy birthday to me tar ut svängarna på många sätt. T e x så ackompanjeras filmens intro av en poplåt som känns mer hemma i en Saturday night live- rulle än i en slasherfilm. Genialiskt. Särskilt eftersom Happy Birthday to me erbjuder fullt ös från början till slut med oväntade vändningar och intressanta grepp som lurar publiken- även om man vet vem som är mördaren blir man stundtals osäker…Med fler lager än varje-dag-slasherfilmen blir filmen bara mer och mer intressant ju mer man tänker på den. Det otäcka ligger på flera plan – inte bara det rent fysiska, det för tankarna till asiatiska skräckfilmer.
De flesta effekterna är ovanligt bra för att vara 1981 och de står sig än idag – kanske beror det på bra regi av J. Lee Thompson där filmens egenskaper utnyttjas för leka med oss i publiken. Filmen har välkomponerade bilder i både form och färg och sexfokuseringen som annars ligger överst i dessa filmer har klivit åt sidan för mer komplexa strukturer. Bra skådespelare, genomtänkt manus och riktigt skön känsla genom ljussättning och klippning. När klimax väl är nås får vi inte allt förklarat för oss vilket också ger utrymme för egen tolkning – precis som en bra skräckfilm ska vara. Det enda som stör lite granna är att dialogen är vid ett par tillfällen känns lite hackiga och meningslösa- annars en väl utförd slasher-gåta med ett par scener som garanterat gör ont.

Happy birthday to me (1982)