Flimrigt.se

Stor duk, plusstolar och en animerad sång om biovett: inget kan tydligen förhindra störande moment. Mitt biosällskap på Pirates of the caribbean 3 igår blev en 4-5 åring som inte hade någon aning om vad som hände på duken och därför pratade större delen av filmen med sin mamma. (Som dessutom pratade tillbaks…) Den här filmen är i mitt tycke inte passande för barn som är mindre än en stor popcorn och som hela tiden måste fråga vad det är som händer. Kan inte barnen läsa texten, då är det nog läge att vänta ett par år. I allafall av hänsyn till oss övriga biobesökare. Jag förstår att det är roligt med pirater, men i mitt tycke är filmen dessutom lite för våldsam för så små barn: Åldersgränsen för filmen är satt till 11 år, från 7 år i förälders sällskap. (Så man kan undra varför personalen släpper in så små barn…) Snälla bioföräldrar, om ni är villiga att betala över 100kr för att ert barn ska kunna se en film där de inte förstår något och där de hugger sönder varandra med svärd stup i kvarten, så kan ni i allafall visa hänsyn till oss övriga och be era barn dämpa sig lite!

*mutter mutter*

Läs recensionen på Pirates of the Caribbean 3: at world’s end!

Hitchcock var ett fan av både psykoterapi och fröken Bergman. Här kombinerar han dem båda i en lysande thriller som står sig än idag. Ingrid Bergman spelar psykologen Constance Petersen som arbetar på Green Manors sinnessjukhus. Hon upptäcker att den nya chefen inte är den han uppgett sig för att vara, dessutom börjar hon bli kär i honom…Visst har filmen svagheter: musiken är överanvänd och det finns massor av klyschor men med Hitchcocks egna genialiska grepp kombinerat med Salvador Dalis drömsekvenser blir det en skön filmstund som jag gärna återupplever!

Spellbound (1945)

Historien är bygger på Tolstoys klassiker och Garbo spelar inte helt oväntat titelrollen som Anna Karenina – en rik uttråkad kvinna som hittar tröst i en charmig man vid namn Vronsky.
Hela storyn känns vacklande då Garbos karaktär går från avvisande till dödsförälskad på 30 sekunder. Garbo spelar utomordentligt och kemin med karaktärens son är som ljuv musik, annars lösryckt story och intet utmärkande film. Ett plus för slutet.
Anna Karenina (1935)

Ace Ventura-regissören Steve Oedekerk var uppenbarligen kraftigt påverkad när idén till denna parodi föddes. I Kung Pow: Enter the Fist tar han en befintlig Kung fu rulle och lägger till och drar ifrån både scener och karaktärer. Rent tekniskt gör han det väldigt framgångsrikt, även till viss mån storymässigt men humorn är väl…hmm…ja inte min gebit riktigt. Tycker ni att Epic movie hade långsökt humor, då ska denna inte ens övervägas! Vi får en-bröstade babes, kung fu-kossor, kung fu-fjollor, ekorre-vapen, kung fu-bebisar, guturala läten, punghumor och inte minst kroppshumor. Värt att nämnas är att allt ljud är nypålagt av Oedekerk vilket resulterat i en härva av osynk och extremt låg humor. Är den roligare om man är mer hemma i Hong Kong-rullar? Skriv och berätta! =]
Jag erkänner jag skrattade på ett ställe- men kanske mest för att lura mig själv till att genomlida detta som kan vara så nära tortyr vi kan komma i mitt eget vardagsrum.

Kung Pow 2: Tongue of fury kommer enligt imdb 2008

Kung Pow: Enter the fist (2002)