Flimrigt.se

Jag och min bästaste cineastkompis fick den briljanta idén att bege oss ut på en roadtrip till djupaste småland. Vi körde och körde: passerade obskyra små bensinmackar, en halvnaken gubbe på cykel samt granar, granar och granar. Drygt 15 mil senare var vi framme vid vår destination: Garbo-utställningen i Högsby. Och, varför finns den där kan man undra? Jo, för att Garbos mamma kom därifrån och smålänningarna vill gärna tro att de har nåt med hennes framgång att göra ;). I vilket fall som helst har de gjort ett mycket bra jobbmed uställningen. När vi anlände i den alldeles surrealistiskt lilla byn Högsby blev vi lite oroliga, tänk om det bara är lite foton uppslängda på en vägg? Har vi kört så långt för det? Men utställningen var ambitiöst arrangerad med massor av foton, tidningsutklipp och trivia.

När vi anlände möttes vi av en mycket entusiastisk äldre man som jag talat med i telefonen dagen innan (för att kolla att det verkligen var öppet). Han tog oss genast till rummet där de körde en av Garbos stumfilmer och började prata nonstop. ”Ni vet att det är sååå intressant att titta på de här gamla filmerna, skådespelarna pratade ju inte så det var ju tvungna att agera allt med kroppspråket… osv osv. (Inte helt sant iofs, eftersom rutorna talade…). Vi började fundera på om vi skulle påpeka att vi kört i drygt två timmar därför att vi kanske är intresserade…men vi uppförde oss.

Efter en låång utläggning kom mannen på att vi inte betalat inträde *s* så efter vi gjort rätt för oss började vi botanisera bland allt Garbomaterial. Vi kollade på klänningen hon bar i Gösta Berlings saga, bläddrade bland mängder av tidningsutklipp, studerade fotografier i minsta detalj och granskade flaskan till hennes favorit-Whiskey (!). Precis vid ingången finns en liten shop med Garbo-souvenirer där de säljer alltifrån böcker till spelkort: Vi kunde inte låta bli att köpa några lotter i deras lotteri och mitt resesällskap vann ett whiskeyglas med Garbos siluett på. Den dyraste vinsten konstaterade den vitale mannen flera gånger! =] Själv var jag tvungen att betala för mig och köpte en mugg och en basker. Det senare mest för att jag alltid velat ha en, inte för att det hade med Garbo att göra :D.

Om du precis som vi är borderline-överpretto och känner för en dagsutflykt i regnet så rekommenderar jag Garboutställningen!

Ingrid Bergman var överlägset regerande arbetsnarkoman och skandaldrottning i 40-talets Hollywood, med sin naturliga skönhet och sitt nedtonade skådespelarmanér blev hon amerikanska folkets skandinaviska älskling no 2 – vacker som få och mindre teatralisk än föregångaren Garbo. I slutet på 40-talet övergav hon sin man och sin dotter för affären med Roberto Rossellini och Hollywood vände henne ryggen. (Paret ynglade dock av sig och idag kan vi njuta av Isabella Rosselini på duken). Efter ett antal italienska [skräp]filmer som ingen ville se igen, gjorde hon comeback i Hollywood med titelrollen i Anastasia, hon blev förlåten av amerikanska folket och fick till och med en Oscar.Efter att blivit importerad till Hollywood av producenten David O. Selznick gjorde Bergman flertalet framgångsrika filmer, men den som fick henne världsberömd var rollen som Ilsa Lund:

Under andra världskriget blev staden Casablanca knutpunkten för människor på väg bort från krigets Europa mot framtidens och frihetens USA. För att ta sig till Amerika behövdes dock visum och det var inte det lättaste att få tag på. I staden finns också Rick’s Cafe American som blivit något av en samlingsplats för alla kategorier av människor som var strandade i staden. Ägaren Rick, en amerikan som av en okänd anledning inte kan återvända till sitt hemland, är en principfast affärsman som går sin egen väg, men han är också en obotlig cyniker med ett ensamt blödande hjärta. När filmen tar sin början faller två visum som har stulits av tyska mördade budbärare i hans ägo. Samtidigt anländer tjeckiska Viktor Laszlo till staden. Han är ledaren för motståndsrörelsen och ivrig spekulant på visumen, och surprise, surprise – Laszlo går arm i arm med Ilsa, den enda sanna kärleken i Rick’s liv. Read more

Dreggel-föremål nr två den här hösten lär bli den rykande färska dokumentären: LYNCH Behind the curtain: the artist at work. Vi utlovas ett nära porträtt av David Lynch under färdigställandet av INLAND EMPIRE, men även klipp från hans arbete de senaste två åren. Skaparen av dokumentären (har inte lyckats hitta säkra uppgifter på hans namn) har levt och arbetat med Lynch under denna tid och visar här hur regissören med smittande entusiasm går från idé till vision men även hur han är öppen att utforska och experimentera med olika kreativa former.

Enligt Imdb visades den 1 tim och 15 långa dokumentären på filmfestivalen i Munchen 23 juni i år, frågan är när den når gemene man?

Ovanstående information hämtad på:
LYNCH – officiell sida

Dreggel föremål nr 1.

Paramount och Dreamworks har gått ihop för att ge de gamla 80-tals leksakerna övertygande liv, och i registolen har Michael Bay fått göra ytterligare en actionfilm á la grand style: Transformers är en salig blandning av Independence Day, Terminator, E.T, Armageddon och så en släng av Hotet från underjorden mixat med allt möjligt troligt och otroligt, spännande och komiskt. Om man tänker efter är filmen föga nyskapande, men det gör inget, för det blir väldigt underhållande. Jag skrattade i stort sett hela tiden (förutom när det var allvarligt och spännande).
Något underbart är att vi slipper viftande flaggor och Amerikanska flottan “saves the day”. Här är det bara en sak som gäller – rädda mänskligheten. Sen att det råkar infinna sig lite militärer och att de råkar vara från USA är inte så konstigt (eftersom filmen utspelar sig där). Tvärtemot så får Bay in lite subtila kängor till sin regering i fråga om utrikespolitik.

Actionscenerna slår Die hard 4 då de är mer välregisserade och tro det eller ej liiiiiite mer realistiska. Det är förvisso både fascinerande och lite tråkigt att stora robotar beter sig som poliserna i en actionfilm – det skulle vara intressant om någon vågade gå ifrån detta i framtiden.

För oss som inte kan leva på enbart hårdsmält föda av metall mot metall, pangpang och biljakter finns det gott om annat trevligt. Humorn flödar och Shia LeBeouf i rollen som den unge Sam är riktigt rolig och tar komiken i manuset upp till nästa våning. Det vimlar även av filmreferenser och Bay får till och med in både kängor och hyllningar till sig själv.

Det finns lite nackdelar med filmen: Transformers är, precis som många andra filmer idag, lite för lång och vissa voiceovers är larviga och överflödiga – vi fattar ändå. Slutet är på grund av detta lite tveksamt, även om det som precis allt annat i filmen görs med glimten i ögat.

Sammanfattningsvis blev jag mycket road och om filmen kan få publikens ögon att tåra sig över en robot – då är den lite bra i allafall! Och alla pretto-cineaster som tar sig själva på alldeles för stort allvar får säga vad de vill – men Michael Bay kan både roa och beröra med film. Hoppas han gör ett drama nästa gång (haha). (Ja, det kankske är aningens för högt betyg, men jag tycker inte ett lägre skulle motsvara min upplevelse! =) Filmen är ju trots allt mycket häftigare än armageddon ;)).

Transformers (2007)

Vad gör han nuförtiden? Jo han pysslar med manuset till en remake på sin egen film Hellraiser från 1987. Enligt IMDB så är den nya versionen planerad till 2008 och det ska bli intressant och se vad Barker väljer att lägga till och alternativt dra ifrån. Det finns inte mycket info släppt om produktionen och jag funderar lite på vem som skulle kunna spela Pinhead lika bra som Doug Bradley. Enligt Barkers websida kommer han denna gång få lite mer pengar att röra sig med, men att han inte tänker regissera själv:

”I wouldn’t wish to direct – I only want to write and be a part of the producing team. I wouldn’t want to revisit something that I did as a director, something that I did all those years ago: that would be too, in a way, painful – not painful but weird, difficult, strange…” (Revelations)

Under tiden får vi luta oss tillbaks och se originalet en eller två gånger till. Om ni har vägarna förbi Jönköping Filmfestival den 1 September, så titta in på en föreläsning av Anna Arnman som skrivit en gedigen doktorsavhandling på just Hellraiser! Hon kommer att prata om skräckfilm i allmänhet och varför vi faktiskt gillar att se på det. Det kostar inget ;)…Mer info kommer!