Flimrigt.se

Laura palmer är död – IGEN! Hennes mamma är i färd med att leta under dotterns säng efter de där ljusstakarna de hade förra året. När hon lyfter på det vita virkade överkastet möts hon av Lauras förruttnande lik: med nysminkat ansikte och en tändare i handen har hon legat under sängen ett bra tag. Jag tänker; oj, det trodde jag inte att hon skulle ge sig på ett tändargasmissbruk. Sånt högstadiebeteende. Vidare får jag följa med föräldrarna till polisstationen där de med ganska förvånat ansiktsuttryck redogör för händelsen. Inga känslor svallar – de bara konstaterar att oj då, där låg hon.
*Klipp*
Jag befinner mig på en buss med massor av människor i min ålder (höll på att skriva ungdomar men det var ju ett tag sen…) en bit från mig står en lång kille med långt lockigt hår, han börjar gå vinkligt mot mig och säger: ”Jag gillar inte Rage against the machine”. Bussen stannar vi kliver av och jag skyndar mig ut – Seattlegrunge-hataren smyger i kapp mig och säger: ”Jag tycker vi ska gå på David Copperfield”. Jag kan dock bara tänka på Laura Palmer och börjar febrilt leta efter något ställe där jag kan få ut kontanter så jag kan ta mig tillbaks och ta hand om hennes lik eftersom ingen annan gör det. Fram till den här punkten har allt utspelat sig på engelska, USA för att vara exakt. Jag går fram till en kassörska för att köpa en grov limpa bröd för att på så vis få pengar, varpå hon säger att hon bara pratar danska och jag vaknar av klockan som ringer.

Analys nån?

ps. förbereder mig för Göteborg Filmfestival!