Flimrigt.se

Den nakna pistolen, Hot Shots, tusen varianter av Scary movie och Det våras för-filmer: parodier i varierande kvalité finns det gott om. Här har Ben Stiller och Mulholland drive- skådisen Justin Theroux slagit sina kloka huvuden ihop för att berätta historien om Kirk Lazarus, Jeff Portnoy, Kevin Sandusky, Alpa Chino (!!) och Tugg Speedman – fem stjärnor som ska iscensätta boken Tropic Thunder skriven av krigsveteranen Four Leaf Tayback. När filmen på grund av de ego-fixerade skådespelarna (och en fadäs med sprängämnen) hamnar på gränsen mellan vara och icke-vara tar den oerfarne och relativt inkompetente regissören Damien Cockburn saken i egna händer…

Den tonsättande inledningen i kombination med min övertrötthet gör att ögonen är fuktiga av skratt redan efter ett par minuter. Det dröjer inte heller länge innan jag förvånas över modet att överraska publiken med små detaljer och vändningar – eller i vissa fall stora och utdragna. Stiller och Theroux är duktiga på att dra in oss i situationen för att sedan mjölka ur all ironi som går. För cineaster finns det ett överflöd av parodiska inslag och det kan hända att den som inte är så bevandrad i filmens värld mest tycker det är tramsigt.

Tropic Thunder – som har fått utstå en hel del larviga och onödiga demonstrationer i hemlandet – förtjänar ros för det gottiga kameraarbetet plankat direkt av Plutonen och Apocalypse now. För att inte tala om soundtracket som satt tonen för klippningen – här fanns risken att filmen kunde blivit en smula hysterisk, men det stannar vid taktfast och estetiskt. Tempot saktar ner aningens i sista halvan då överraskningarna minskar, men det är ändå underhållande.

Filmens största förtjänster är Robert Downey Jr. och Tom Cruise. Downey regerar fullkomligt i sin parodi av krigsfilmens bild av afroamerikaner och Tom Cruise som manisk och maktgalen producent får mig att så sakteliga öppna sinnet för den soffhoppande scientologen igen. Bill Hader är superkul som Cruise högra hand medan Ben Stiller, Jack Black och Nick Nolte mest går på varsin sval autopilot. Bombnissen hade kunnat tonas ner en aning. Han blir mest överdriven och liknar mer en tysk porrstjärna än manisk pyroteknist.

Med en serie one-liners i stil med Army of Darkness är Tropic Thunder sammanfattningsvis en av de mest underhållande meta-filmerna jag sett på länge och jag har ont i magen av skratt när jag går ut från salongen. Det kan som redan nämnts handla om alla filmreferenser, jag tenderar att vara svag för sånt, och på flamshumör kan det eventuellt bli lite för bra. Hur som helst hade jag mycket trevligt och vi på Bloggywood hoppas att ett mirakel sker och att filmen går få tag på någon form av dvd lagom till jul: då ska jag köpa den till alla jag känner för att förgylla den svenska vinterns mörker.