Flimrigt.se

Som abstinensbenägen cineast kanske det är svårt att slita sig under julens alla släktträffar, men hur mycket man än gillar att titta på film är det rekommenderat och trevligt att då och då ta en paus och socialisera sig.  Särskilt under högtider. Lugn, lugn. Nu finns en ny anledning: ”Scene it – box office smash”  från Xbox 360.

För er som inte känner till föregångaren ”Lights camera action” är Scene it ett frågespel för den inbitne filmfantasten. Med hjälp av varsin trådlös kontroll gäller det att så snabbt som möljigt svara rätt svar på frågor om filmer, skådespelare, regissörer, repliker, karaktärer mm. I denna nya version har man riktat in sig på storfilmer och följaktligen är oddsen att svaret är känt något större – även om det också förekommer en del kassakossor från förr.

Bland kategorierna ses upphottade favoriter från första spelet: filmklippsekvenser, ljudklipp, förvrängda skådespelarbilder, filmplanscher, vilket-föremål-saknas-på-bilden, anagram mm.  En del nya pussel finnes även, t ex 8-bitars remakes av filmer och skådespelarkedjan. Man har också gjort en del strukturella förändringar som gör att tempot är högre och du kan välja på att spela kort spel (15-20 min) eller långt spel (25-30 min). Nytt för ”Lights, Camera, Action” är också att spelarna själva kan bestämma om det ska dras minuspoäng vid fel svar eller inte – något som tidigare gjorde att man spelade lite ”safe”.

En annan finurlig funktion är bonuspoängsutdelningen mellan rundorna: den som ligger först får ca 2000 för ”smarty pants” medans den som ligger sist får 3000 för att han/hon är slöast och 3000 för felaktigt svar. Härmed är poängen utjämnade ;). Men det är ganska kul då det blir jämnare och mer spännande än om någon drar ifrån med hästlängder. Den nya funktionen i Xbox att göra en egen avatar har också anammats så du kan spela med ditt eget ”jag”.

Om du, liksom jag vill spela mest hela tiden men har ont om vänner som har lust/kan spela när du vill så överraskar Scene it med en lösning: antingen kan man spela solo och tävla mot sin topplista, eller köra en omgång med cyberkompisar. Detta är kul i början men sen minskar dock den sociala trivselfaktorn drastiskt och tar udden av spelet.

Jag gillar Scene it, det fungerar lika bra med familjen som med polarna på fredagkvällen. Räkna med att det tar ca 1 -2 timmar per sittning innan ni tröttnar. Om man spelar ofta misstänker jag att frågorna tenderar att upprepas, men det ryktas om nedladdningsbara frågor i framtiden vilket skulle fixa detta aber.

Sammanfattningsvis är Scene it: Box office smash! ett kul spel för alla filmnördar med mycket humor och roliga kategorier!

Det råder biotorka i stan. Eller nej, det är inte särskilt sant. Det går massor av filmer, men de som faller under kategorin “värda att lägga ut biopengar för” har jag redan sett, och den andra filmen som återstår går bara sent på kvällen när jag vill sova. Denna situation hade för ett år sedan varit katastrof, men nu, post-hemmakväll, ordnar sig allt ändå.

Hemmakväll är för er som inte vet det, godis och dvd-mecka. Ett besök börjar vanligtvis med att jag botaniserar bland 4 för 99-filmerna och plockar på mig 10-15 stycken. Sedan börjar förnuftet resonera med känslorna och jag sållar bort 3-4 stycken. Efter en blick från min överförmyndare – sambon – tar jag mycket motvilligt bort ett gäng till. Detta beteende upprepas ett par gånger i månaden och hyllorna börjar som en följd ta slut. Men varför hyra filmerna när man kan äga dem för samma pris? I värsta fall jag flytta till en större lägenhet :] – eller?

I högarna hittas relativt nya filmer inom alltifrån rom-coms till skräckisar. Roligast är att köpa grisen i säcken och samla ihop ett gäng du aldrig hört talas om. Ibland lyckas man pricka in filmer med runt 2.0 på imdb – ibland går det lite bättre ;). Sist adopterade jag “bara” fem filmer (jag kunde inte ta bort den sista!! Det bara gick inte!!!) och en stor påse godis. Helgen var fantastisk!

Idag startar de tio dagar av filmfrossande som kallas Stockholm Filmfestival. Är ni osäkra på var ni ska börja i programmet, kommer jag här med ett tips!

En överspelande Luke Wilson, independent pretto och kristen propaganda: vissa borde tvätta munnen innan de uttalar sig om denna film. Jag tycker aningens annorlunda och anser att Miraklet med Henry Poole är en av de mest tänkvärda och gosigaste filmerna jag har sett på denna sidan 2008.

Med ett dödsbesked i ryggsäcken flyttar den folkskygge Henry Poole in på sin barndomsgata för att dö i ensamhet. Dessa planer håller inte riktigt då granntanten ser Jesu avbild på hans husgavel – snart är trädgården ett tillhåll för mirakelsökande troende och Henry tvingas i sin olycklighet möta gatans originella invånare men samtidigt sig själv och sin ovilja till tro, hopp och kärlek.

Jag kan förstå hur man kan landa vid åsikten independent pretto: den för genren typiska musiken används lite mycket och lite för högt. Ibland känns det som jag inte riktigt får känna ”klart” själv – regissören vill berätta för mig så att jag säkert inte missar det. Men Luke Wilson och manuset räcker för att framkalla mina känslor. När det gäller de nedtonande färgerna gör de sig bra i historien där utsidan är symbolisk för insidan.

Att filmen skulle vara kristen propaganda bara för att ”Jesus” är med i bilden är att dra lite snabba slutsatser tycker jag: filmen diskuterar inte så mycket tron på Gud och hans son eller vad de förmodade krafterna kan åstadkomma – utan vad som händer med oss när vi tappar var tro och vad vi kan åstadkomma genom den – oavsett om vi tror på en ”jesus”, en popstjärna eller oss själva.

Regissören Mark Wellington (Pearl Jams Jeremy och Mothman prophecies) inger en känsla av total förutsägbarhet . för att sedan ta ett litet sidospår och ändå överraska. Dessa dryga 1,5 timma kan sammanfattas med en del småskratt blandat med djup och tårar som jag länge kämpar emot…

En film som dröjer sig kvar efter rulltexten.

Miraklet med Henry Poole

No comments

Vart är världen på väg egentligen? I Pixars nya gullegullfilm Wall-E får vi svaret: När människorna ignorerat miljöhotet tillräckligt länge flyr vi ut i rymden på en evig femårskryssning där vi blir uppassade av robotar medan fettmassan ökar och skelettet i våra kroppar förtvinar. Under tiden har vi robotar som städar upp därhemma -  eller rättade sagt robot: Ensam kvar är Wall-E, som nu känner sig lite isolerad efter att i hundratals år städat upp efter slit-och-släng samhället. Med känslorna på utsidan och ett hjärta av guld längtar han efter någon att mysa och hålla handen med. (Den lilla kackerlackan är inte så kramgo ;)). Han tröstar sig med roliga pryttlar upphittade i sopberget under städpassen.

Med mängder av robotar, manicker och pryttlar charmar sig Pixar in bakvägen med sin lektion i hållbar utveckling och påminner oss på ett lagom sentimentalt sätt att det kan gå riktigt illa om vi inte sätter fart snart. Känner man sig trött på miljöhotet ges även en söt engagerande hi-tech kärlekshistoria om en väldigt artig robot utan vänner som har mycket att lära människorna i rymden om känslor och ömhet.

Vid det här laget finner jag det ganska omotiverat att älta om pixars tekniska fulländning, så jag låter bli. Wall-E har ett engagerande manus på många sätt och deras sinne för detaljer är med även denna gång och trots kliniska robotar är mysfaktorn är hög när man utforskar ytterligare ett nytt område, rymden.

Efter att ha väntat på att få se denna film med engelskt tal sedan i somras måste jag säga att det ändå var värt väntan! Jag är fullkomligt såld på Wall-E både som robot och som film: analysera inte, döm inte, bara ta den här lekfulla roboten och underhållande filmen för vad den är!

Wall-E

Finns på dvd från 18 november.

Min nya favorit bland komedieserier :D:

Leonard: We need to widen our circle.
Sheldon: I have a very wide circle. I have 212 friends on myspace.
Leonard: Yes, and you’ve never met one of them.
Sheldon: That’s the beauty of it.