Flimrigt.se

Keira Knightley och Ralph Fiennes blir make och maka i detta verklighetsbaserade drama om socitetslivet i 1700-talets England. Överklass, otrohet och prestige blandas med ryschpysch och stora hår när den intelligenta och passionerade Georgiana gifter till sig titeln hertiginna av Dorkenshire. Men vuxenvärlden –där otrohet och oäktingar är lika vanligt som frukost – blir en besvikelse. Maken William är allt annat än kärleksfull och hennes roll i livet blir att agera avelssto åt honom. Måttet rågas när han flyttar in sin älskarinna och hennes tre pojkar i deras hem. Runt hörnet väntar dock den stora kärleken: en ung politiker med stora ambitioner.

The Duchess utspelar sig i en tid då det var moderiktigt att bära peruk – gärna pudrad – men det var också en tid då kvinnor hade mycket lite att säga till om: Personlig vilja och utveckling måste underordna sig det sociala anseendet. Filmen följer starka och smarta societetskvinnor som utnyttjar de få medel de har att uttrycka sig och forma sin tillvaro.

Du kanske är en av dem som klipper med ögonlocken vid blotta tanken på kostymdrama, men historien om Georgiana berättas med en hoppfullhet och ironi som således lyfter fram de politiska och sociala frågor vi tacklar efterdyningarna av även idag. Manus och regi ger även öppningar för att visa männens ödmjuka sida, följaktligen undviker vi tack och lov en alltför klyschig feministhistoria.

Med ett sammanhållet komplett manus och vackra bilder utforskar regissören Saul Dibb Georgianas tankar: Vad är en människa villig att göra för sina barn? För kärleken? För anseende? Medan Ralph Fiennes tar över duken under sina scener lyfter den vackert komponerade musiken som en egen karaktär. Oscarsstatyetten för bästa kostym är som i en liten (läs: stor) ask. Keira Knightley är dock odefinierbar och filmen hade fått det där lilla extra med någon mer karismatisk i huvudrollen.

Men kan någon peta i henne lite mat?

An american crime har legat så länge på önskelistan att jag hunnit glömma bort både vad den handlar om och varför jag var intresserad av att se den. I dunklet fanns det någon fördom om att det var en klassisk thriller så det tog några minuter innan jag mentalt lyckades smälta resultatet av den här verklighetsbaserade resan.

I mitten av 60-talets USA behöver Sylvias och Jennys cirkus-resande föräldrar någonstans för sina flickor att bo under resten av cirkussäsongen. De blir således inneboende hos Gertrud, en ensamstående 7-barnsmamma i stort behov av pengar. När checken andra veckan blir sen får flickorna var sin disciplin-stund med paddeln och den yngre och poloskadade Jenny bryter ihop. Den äldre och starkare Sylvia erbjuder sig att ta hennes straff ovetandes att detta kommer utvecklas till en mardröm där Sylvia blir syndabock för allt den deprimerade Gertrud inte gillar med sitt liv. Under flera månaders tid misshandlas 16-åringen av sin inhyrda husmor, de andra barnen och grannbarnen: Helt utan synlig förklaring blir hon sparkad på, bränd med cigaretter, utsvulten, nedtvingad i källaren mm.

Efter filmen – som verkligen sätter sina spår – satte jag mig vid internet för att försöka luska reda på hur mycket som är sant och inte – och det mesta verifieras av flera oberoende källor med några små avvikande detaljer: jag blir lite förbryllad av att filmen tvärtom har utelämnat de mest förnedrande incidenterna Sylvia fick utstå. I och för sig gör det mig lite lättad – för den här skildringen av en störd störd händelse tillsammans med Ellen Page, Catherine Keener och deras skådespeleri är tillräckligt gripande som den är. En del scener hade jag gärna avstått från i sin nuvarande form dock, till exempel voice-over sekvenserna som ger ett amerikanskt sentimentalt fluff över händelsen. Jag tycker Ellen page och manuset i sig personifierar Silvia Liken tillräckligt.

An american crime

Om du är ute efter något billigt till din filmfantastkompis/syskon/förälder och har vägarna förbi Amsterdam föreslår jag en sån här liten krabat! (Som du ser till höger i bilden).

Om någon tvekar så kan jag berätta att det är en liten Freddy Krueger av garn. Söt och kramgo till och med med en liten metallhand – visst tröjan kunde varit mer randig men i övrigt ser han likadan ut!

I Amsterdam såg jag dem på ett par ställen och det är förmodligen inte den enda staden i världen man kan hitta garnikonerna: men i Holland kostar de endast 2 euro. Rekommenderas!

Ps. Hör gärna av er om ni vet fler och närmare ställen de går att införskaffas på!