Flimrigt.se

Vart är världen på väg egentligen? I Pixars nya gullegullfilm Wall-E får vi svaret: När människorna ignorerat miljöhotet tillräckligt länge flyr vi ut i rymden på en evig femårskryssning där vi blir uppassade av robotar medan fettmassan ökar och skelettet i våra kroppar förtvinar. Under tiden har vi robotar som städar upp därhemma -  eller rättade sagt robot: Ensam kvar är Wall-E, som nu känner sig lite isolerad efter att i hundratals år städat upp efter slit-och-släng samhället. Med känslorna på utsidan och ett hjärta av guld längtar han efter någon att mysa och hålla handen med. (Den lilla kackerlackan är inte så kramgo ;)). Han tröstar sig med roliga pryttlar upphittade i sopberget under städpassen.

Med mängder av robotar, manicker och pryttlar charmar sig Pixar in bakvägen med sin lektion i hållbar utveckling och påminner oss på ett lagom sentimentalt sätt att det kan gå riktigt illa om vi inte sätter fart snart. Känner man sig trött på miljöhotet ges även en söt engagerande hi-tech kärlekshistoria om en väldigt artig robot utan vänner som har mycket att lära människorna i rymden om känslor och ömhet.

Vid det här laget finner jag det ganska omotiverat att älta om pixars tekniska fulländning, så jag låter bli. Wall-E har ett engagerande manus på många sätt och deras sinne för detaljer är med även denna gång och trots kliniska robotar är mysfaktorn är hög när man utforskar ytterligare ett nytt område, rymden.

Efter att ha väntat på att få se denna film med engelskt tal sedan i somras måste jag säga att det ändå var värt väntan! Jag är fullkomligt såld på Wall-E både som robot och som film: analysera inte, döm inte, bara ta den här lekfulla roboten och underhållande filmen för vad den är!

Wall-E

Finns på dvd från 18 november.

Idag är det blog action day. Tanken är att världens alla bloggare under en och samma dag ska ägna sig åt det ämne som egentligen borde vara viktigast för oss nu: miljön. Mängder och mängder av bloggare har anmält sig och tänker idag fortsätta skriva om sitt vanliga ämne – men samtidigt låta miljöaspekten spela in.Vi på Flimrigt är inte sämre vi! Här på har vi bokstavlingen en gröööön dag och därför ska jag blogga om Shrek 3- den enda filmen som blivit sedd i helgen. (För mycket Heroes och filmteori). Följande text innehåller spoilers!!

Shrek 1 var jättekul, Shrek 2 var alldeles hysterisk och fylld med gapskratt. Nu är vi framme vid film nr 3, vilken inte drar alltför mycket i smilbanden. Ett par mini-skratt här och där, men inte mer: Shrek the third är en tecknad scary movie-variant (minus den pubertala humorn som iofs kan vara ganska rolig). De har lånat in karaktärer från alla andra sagor och animerade filmer som existerar och bakat ihop en ny historia: Kungen i Far Far Away dör och Shrek vill inte ta sig an tronen. Medan han, Donkey och Puss in Boots ger sig ut för att leta rätt på den siste tronarvingen Arthur, ser skurken Prince Charming sin chans att få makten. Med en hope av elaka ratade figurer i släptåg (kapten krok, styvmor mfl) gör han en raid mot slottet där Fiona, Törnrosa, Snövit och andra sago-sessor håller en ”babyshower” (Fiona är gravid). Samtidigt får våra hjältar oväntade följeslagare i sitt sökande efter Arthur. Huuur ska detta gååå?!

Den enda karaktären som egentligen lockar till skratt är Puss in Boots- men det kan vara för att jag gillar katter och de har verkligen lyckats fånga en katts karaktär. Soundtracket är förvisso lite kul, massa gamla klassiker. Jag noterar tecknat ultravåld som i slutet på något sätt ska rättfärdigas av att någon kommer och talar dem till rätta. Ja, jo det kanske har en poäng. Nä, Shrek imponerade inte på mig. Nu väntar jag på filmen där Puss in Boots äntligen får ta den plats han förtjänar!

Shrek the third (2007)

Och nu tillbaks till miljöfrågan och alla filmdistributörer: det är minsann dags att ni börjar tänka efter! Vore det inte myyyycket bättre för miljön om ni kunde utnyttja internet till distribution? Om det nu är så att det är där alla ”får tillgång” till sina filmer, kan ni inte sälja era på nätet så kan vi användare få ner dem direkt till våra datorer/tv-apparater? Bekvämare för oss och alla och då kan i allafall tillverkningsprocessen minskas och därmed många miljöbovar på vägen. Men lite dvd-er vill vi kunna köpa också ;).
Här kan du registrera din blogg och kolla in en film om idén om blog action day!

Den klassiska sagan om rödluvan och vargen känner vi alla till: Vi vet vad som händen när rödluvan gick till mormor med sin korg bara för att upptäcka att vargen klätt ut sig och tänker käka upp henne när som helst. Eller? Nä, i filmen Hoodwinked! är inte sagans slut självklart. Rödluvan, vargen, mormor och skogshuggaren hamnar hos ren-polisen för förhör. Vi har ett mysterium- vem hade kidnappat mormor? Och dessutom; vem är det som stjäl alla kakrecepten i byn?

Denna briljanta idé att ta en klassisk saga och ge den nytt fräscht liv väcker intresset direkt. Att historien berättas ur de fyra misstänktas perspektiv gör det ännu mer intressant. Både för barn och vuxna. För varje anhållens redogörelse får vi mer och mer ledtrådar till hur det hänger ihop. Nu var det inte särskilt svårt att lista ut vem boven var, men det är likväl en sevärd och rolig film. Särskilt de finurliga förklaringarna till varje liten detalj, kort sagt: Saker är inte alltid som de verkar vara. Förutom de ovanstående karaktärerna träffar vi också en sjungande country-get, detektiv-grodan Nicky flippers, och en överenergisk ekorre. Låter det senare bekant? Jodå, om ni sett Over the hedge så lär ni känna igen denna figuren. Ekorren Hammy i Dreamworks verk från 2006 är nämligen misstänkt lik vargens kompis Twitchy. Hoodwinked är från 2005. I Say no more.

Hoodwinked! (2005)

Äntligen äntligen var det dags! Med biljetterna i min ficka och spänd av förväntan gick jag för att köpa taco chips med ostsmak och en pepsi max. Klockan var strax innan 18 när jag klev över tröskeln till Royal. Jag blev förvånad över den ganska folktomma foajén. Det brukar vara fullt med folk som vill köpa godis och biljetter. Det visade sig vara ganska lite platser sålda till premiären av Wallace and Gromit: Varulvskaninens förbannelse. Ganska skönt och vi hade de bästa platserna i mitten mitten med extra plats för benen. Inte för att jag behöver det men andra i mitt sällskap var mycket tacksamma över platsvalet ;).

Jag vill börja med att säga ett par ord om kortfilmen som visades innan: Titeln har totalt halkat ut ur mitt minne…men typ ”Madagaskar Pingvinerna: i *nånting nånting om julen*”  ”The madagascar penguins in a christmas caper” ;). Väldigt underhållande och finurlig. Jag ska definitivt se Madagaskar!!! Pingvinerna är verkligen organiserade ;).

Nu till filmen. Jag är mycket förtjust i Nick Parks alla verk. Hans karaktärer är roliga för stora och små och filmerna blandar genialiskt in samhällssatir och filmreferenser. Det senaste filmen som handlar om Wallace och Gromit är inget undantag. Vi möter den ostälskande uppfinnaren Wallace och den egentliga hjärnan i sällskapet; hans hund Gromit. Här har de ett företag som på ett ‘humant’ sätt hjälper byn att hålla alla kaniner i schack så de inte äter upp grönsakerna. En dag får byns präst ett oväntat besök vid offerbordet…

Vi ”gamla” Wallace and Gromit fans blir inte besvikna. Det är en spännande engagerande story som har allt: två hjältar (lite av batman och robin…), en bov, en ‘crowd’, en vacker och rik flicka och naturligtvis kärlek. Inte att förglömma massor av action!! Som alltid är rekvisitan väl genomtänkt och lite finurlig något som ger en extra dimension till filmen och som gör att man smälter av skratt i stolen. (I stället för att bygga ett miniflygplan används t ex ett flygplan från en karusell, och man måste stoppa i pengar för att det ska fungera). Jag kommer aldrig glömma Gromits kombinationslås till växthuset ;). Alla roliga dubbeltolkningar av ord är givna. Skaparen av Lady Tottingtons klänningar ska verkligen ha en eloge! I en scen ser hon ut som en morot i nästa som en majskolv. Kanske något vi får se på röda mattan i mars?

Jag blir lika fundersam varje gång jag ser en ‘modern’ animerad film. Förutom figurerna: förstår verkligen barn filmerna? (Nu ser jag iofs inte Nick Parks filmer som barnfilmer, men biograferna verkar göra det…) 90% av allt som är kul är ironi av det vuxna samhället.

Hahahaha en karaktär heter PC Mackintosh

Wallace and gromit in the curse of the were-rabbit