Archive for the 'Science Fiction' Category
Löööv + Diet-sci-fi= USCH!
Vi befinner oss i vad som verkar vara en ganska närliggande framtid. Folk verkar vara klonade till höger och vänster och för att undvika inavel finns det det en regel: code 46, den gör att föräldrar måste kolla så att de passar ihop innan de får skaffa barn. Det är också omöjligt att resa utan speciella tillstånd. Filmen handlar om William som jobbar för staten och ska utreda en härva där förfalskade resetillstånd delats ut, han träffar Maria som han blir förälskad i…vi träffar också på diverse virus, bl a ett ”sympati-virus” som william använder i sitt jobb.En planlös och tråkig film. Filmen i stort sett där den började och karaktärerna känns som de inte rört sig en mm från ruta ett. Det är svårt att förstå vad regissören Winterbottom vill ha sagt med dessa onödiga 92 minuter. Det är inte heller mycket till kemi mellan Tim Robbins och Samantha Morton. Musiken är iofs mycket bra å andra sidan och klippningen är ok, men det kan inte rädda detta sci-fi romantiska spektakel. Det känns som ett försök att efterapa mästerverket ”Eternal sunshine of the spotless mind”- mmmmm lycka till nästa gång!!!!!Code 46
”Jagad” i framtiden
och hostattacker hade idag turen kommit till Spielbergs ”Minority Report”. Jag har aldrig riktigt gillat Tom Cruise och på senare år har jag tappat förtroendet för filmimperie-mannen Steven Spielberg som förvandlar allt han tar i till kassasucceér- vare sig det är bra eller inte. Jag måste dock erkänna att jag får lägga all min negativitet åt sidan. Minority Report är underhållande och spännande från början till slut och filmens 2 tim och 20 minuter går väldigt snabbt. För det första har vi all underbar teknik: Personifierade reklamfilmer som talar till just dig, tidningar som uppdateras medan du läser dem, animerade flingpaket (som sjunger och dansar), astuffa bilar och jetpacks (som ser ut som en blandning av Star Wars jetpacks och Ghostbusters kemi-laddningar). Det bästa av allt är ”disketterna”: stilrena genomskinliga med en animerad etikett som visar vad den innehåller. För det andra bakas vår teknik orgie in i en bra och spännande story som känns ganska trovärdig (!). Det hela kanske blir något förutsägbart på slutet- men hey- vi i publiken måste ju få känna oss lite smarta- och det gör vi- precis i rätt tid. Och det fungerar. Vi blev besparade från onödig sensmoral och usa-räddar-världen-tema. Filmen är extra kul för oss svenskar: Max von Sydow är lysande (som alltid) i rollen som chefen för pre-crime och helt plötsligt kommer en svensktalande Peter Stormare in som för en gångs skull har en bra roll (ingen fånig småbrottsling där han måste fejka rysk accent eller nåt…) Hans medhjälpare Miss Van eyk spelas av svenskättade Caroline Lagerfeldt som kommer insjungandes på ”smågrodorna” precis innan hon opererar bort ögonen på stackars Cruise- och hon pratar svenska hela tiden. Vad jag inte förstår är varför hon heter just ”van eyk”. Låter mer holländskt än svenskt. Detta är en film jag gärna ser igen- både för de tuffa uppfinningarna och filmen i sig!
Minority Report
