UninvitedHere we gooooo! (som Mario skulle ha sagt). Ytterligare en remake på en asiatisk skräckis…Denna gång är det Kim Ji-woon som sålt rättigheterna till min (sin?!) älskling A tale of two sisters till jänkarna och i september släpptes resultatet på DVD. Dock under namnet The Uninvited – som väl bevandrade j-horror-cineaster vet – är titeln på en annan asiatisk rysare. Lite onödigt kan tyckas. En skulle kunna säga att Hollywood hållare på att bli lite väl lata. Copy + paste får inte missbrukas!
Det är inte bara titeln man har klippt och klistrat med: vissa scener och även vissa bitar av originalhistorien har tagits rakt av, medan andra scener stjäls för att placeras in i ett annat sammanhang. Och jag kommer underfund med att just detta är anledningen till att det faktiskt blir lite otäckt: jag känner igen vissa scener från Atots som är otroligt skrämmande, men sen blir de inte riktigt lika bra här och besvikelsen gör att spänningsfaktorn sjunker. Kanske är de nya varianterna av scenerna faktiskt läskiga om man inte har originalet färskt i minnet.

I Uninvited är det lillasyster Anna som är i fokus (istället för storasyster…) och precis som i koreanska förlagan börjar huvudkaraktären på mentalsjukhus där hon om och om igen spelar upp bilden av sin sjuka mamma dö. I det här fallet brinna upp. Hon återvänder nu till hemmet – där allt hände- för att mötas av sin pappa, unga styvmor och syster och det dröjer inte länge förrän mystiska saker börjar hända. För att inte tala om styvmor som beter sig allmänt konstigt.

Det som förvånar mig är att regissörerna (Bröderna Guard) faktiskt lyckas behålla kärnan av originalet: vad som kan hända i en familj om man slutar kommunicera. När skuld tar över. Här lägger man också på lite till slutet och historien blir något mer brutal. A tale of two sisters är krypande skrämmande, sorglig och gripande – The Uninvited är rå och skadad. Det blir två olika produkter.

En stor skillnad är inte helt oväntat att den nyare varianten inte är i närheten av lika visuellt slående och konstnärlig. Detta är inte berättande med bilder på elitnivå, mycket av symboliken har plattats till och tittaren behöver som väntat inte jobba lika mycket själv utan blir matad med silversked.

Men filmen gör aldrig anspråk på att vara konstnärligt genomarbetad – Uninvited är en snack-rulle för lördagkvällen när eventuella barn krypit i säng. Och en helt ok sådan. Bra skådisar, bra musik, något själlös, men med en mer brutal upplösning. Och jag känner mig ändå nöjd när rulltexten startar.

betyg3.gif